Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
preglar. Ty det goda 2) är det skönas själ Men gör ej
konstnären afseende på innehållets art, formar han blott af
lust att forma, lika mycket hvad, så är han en TE gyec-
kelmakare, en vämjelig apa.
Ser man på konsten i stort, betraktar man de. stör-
sta mästare i alla tider, så erfar man, att det icke ensamt
är snillet och talangen, som skapar konstnären, utan sedlig-
heten och karakteren. Ty sedligheten och karakteren bafva en
bestämmande inverkan på ämnets val, på plananläggningen,
behandlingen och tendensen: snillet är endast en förmåga att
uppfatta och åskåda den ästhetiska idéen, och talangen i all-
mänhet skieklighet för formdaning. Reflexionen utbreder idéens
innehållsmångfald, och fantasien gifver de: särskilda delarne
Hf och färg, men ett lif, en färg » som är falsk och skenfa-
ger, om ej idéen sjelf lefver, ej blott i konstnärens fane
tasi, utan i menniskans hjerta ""),
Skulle väl konstnären derföre, att han egnar sig åt kon-
sten, hafva afsagt sig sin menskliga rättighet, att då han be-
sjunger en sak, röras af dess förhållande till menniskolifvets
väl eller ve? Skulle har ej få glädja sig öfver det sköna så-
som skönt, och tillika fröjda sig såsom menniska åt den kär-
lek, han hos sina medmenniskor formår väcka, för hvad som
utgör det skönas själ och väsende, det högsta, som i menni-
skans tanke och bjerta kan uppstiga? Om han, väljande in-
om idéens sfer, exempelvis sagdt, stannar vid valet af foster-
landskärleken såsom ämne, bör han mindre glädjas åt den
praktiska entbusiasm, hans konstprodukt väcker i medbor-
gares bröst, än åt den förtjusning, detsamma i annan mening
väcker hos konstdomaren? Om ba lågar på en gång såsom
”) Vi mene här det goda i och för sig, icke det i hvardaglig me-
ning, hvars betydelse är så sväfvande, att man talar om många goda
ting, dels tänkta såsom ändamål, dels såsom medel.
+F) Ingen nekar Voltaire’s utomordentliga snille. Men hur var
hans konstnärskap beskaffadt? De anslå ej rätt, hans skapelser, de
verka ej hänryckning och förtjusning. I hans mindre arbeten, hans
”Contes”, hans ”Romans”, finnes något, som liknar känsla; men huru-
dana äro hans tragedier? De behaga genom versbyggnadens konst,
väcka understundom beundran genom tankarnes storhet, men de gifva
ej det tragiska intrycket, Honstnärens hjerta var kallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
