Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Wistrand, A. T. Några ord om den så kallade afsigtsromanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01
konstnär och patriot, skall han derföre mindre lyckas att
teckna friheten? Vi tro det icke”). De moraliska och konst-
närliga motiverna i förening måste antingen förstärka hvarandra,
eller "åtminstone det förra ej förskäga det sednares energi;
der begreppsklarhet och Sjelkibohorsskamg äro: rådande.
Vilje vi åter på erfarenhetens väg söka ett svar på vår
fråga, så må hemställas, huruvida vi i sjelfva verket sakna
exempel på en dubbelafsigt hos konstnären, som dock fram-
bragt erkända mästerstycken? Konsten har ju varit i religio-
nens tfjenst, äfven sedan hon ansetts uppnått sin fulländning.
Den har ju ock, sedan den blifvit frigjord, dock efteråt fri-
villigt arbetat uti religionens interesse." Den Jupiter, hvars
anletsdrag Phidias snille aftäckte för de dödliga, skulle" ej
blott vara ett föremål för konstkännarnes beundran; utan äf-
ven för menniskornas vördnad och dyrkan; och säkert var
ock den förtjusning, han kände, den tendens, hvaraf hans
snille sattes i rörelse, ej blott konstnärens, utan äfven men-
niskans, Grekens. Pindari sånger — har väl någon omdö-
mesgill nekat dem vara övärdliga mästerstycken , ehuru af-
sigten med dem, hvilken också konstnären understundom
antyder, äfven var en praktisk, den att prisa-och förherr-
liga utmärkta män? Afsigten var så till vida en prosaisk, men
alstret blef poétiskt, öns han löste sin uppgift såsom en
äkta konstnär. Har någon nekat; att Aristophanes skrifvit ko-
medier, som, ehuru något främmande för våra dagars: lynne,
dock voro för sin tid, och i visst afseende för all tid, verk-
liga mönster? och dock framlyser i dem den i sin politiska
och religiösa tro kränkta menniskane och Grekens harm och -
förföljelsebegär och följaktligen — främmande afsigt jemte
+) Man torde vilja vederlägga vår åsigt med erinzingen om Goethe
och Schiller, och om det omdöme, som, dem gällande och grundadt på
jemförelse dem emellan, blifvit temligen allmänt. Men låt vara, att
Goethe var större konstnär, hvilket han utan gensägelse var: ej var
han det genom ljumbet för praktiska interessen, utan genom sitt större
snille och sitt verkligt allmänneliga deltagande för allt menskligt, e-
huru ej just i borgerlig och politisk mening. Hvilken har tydligare än
han uti hela sitt konstnärskap uttryckt meningen af det t SA ae
humani nibil a me alienum puto? | É
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
