Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXXIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [31] Förslag till Straffbalk. Stockh. 1844, — om verkställighet af fängelsestraff Ib. s. å. — Förslag till författning om nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, jemte Underdånig Anmälan om Grundlagsförändringar och förslag dertill, ib. 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fande ock "då Store: Samt Halionens. Törhålland.
Har; men detta är "blott den ylliga historia, . sö
visar den, hvilken vill lära känna nationens eller de sty
öden, seder "och tillstånd på olika tider, hyarom lagar do
säkraste upplysning.
hvad som är gällande Lag, "öch Domaren Plifva" beta met
dess ’ tillämpning, måste lagförändringar ske sparsamt. och så
sällan som möjligt. En ny a får AR ej skrifvas endast
med afseende på det Södeblick eller. år, då han antages ,.. den
måste jemväl omfatla, Rd närmaste framtid anser för. "rätt.
Lagstiftaren måste beräkna och förutse den. rigtning, ’nalionen
under sm utveckling kommer att taga, för alt, om den är god,
lämpa lagen derdi(er. "men genom Tagbud bämma och afleda
dess bana åt motsatt håll. Lagstiftaren kommer således att 1
mer eller mindre "grad bestämma sin nations framtid, eller, om
man så vill, han IRömintr att i Jagarne tolka nationens framlid,
sådan. han örätger ’den blifva. Man i föpa, buri mycket ma
vill, om vådan af missbruk; om faran att införa nyheter, $ som
för alltid Plifva främmande för sambället.” "Satsen är ’sann och
oafvislig samt. kan ej förkastas ’derföre, all den lemnar rum
för missbruk. "Sådan anse vi lagstiftarens uppgift vara; den
är Svår Fatt’ lösa. ; ; SR
Straff, enligt dess nu äå Vanltda begrepp. var DE våra äldsta
förfäder ATTTSTES okändt, Straff förutsatte ett förhållande at
herre och tjehare, men den svenska odalmannen var. en Iri
man och kände ingen herre öfver sig. Endast ’slafven var hans
tjenare, men för slafvar ne var ej lagen skrifven,. de stodo. utom
dem. Eroppsstraff voro derföre okända. Euödast, tjufnad gjor
de härifrån undantag; ty stöld ansågs. för så ”nésligt > att den
bröt lige behandlades Tka med slafvarne. Först sedan kathol-
ska religionen med sin hierarki och falska subordipation ’bun-
nit förändra tänkesätten och inympa sina grundsatser på staten,
och adelskapet derefter uppkommit , började man att betrakta
Prott och straff ur andra synpunkter. Man började nu hota
och söka afskräcka med bila och ris samt andra Eroppsliga
straff. Man var ännu mera frikostig derpå, då: det gällde att
sträffa förbrytelser, som förnämligast begingos. af de underord-
nade, lägre ’samhällsklasserna. = - 7
I folkets lag kunde dessa åsigter ej så snart vinna insteg.
Visserligen blefvo dödsstraffen frilkre i Lands- och Stads-
lagarne, samt rättiglieten att med böter försona ett brott mera
inskrävkt, men de fysiskt åfilikliva straffen äro der jemförel-
Sevis SNS Man bade likväl ett sätt att kringga den all-
33
männa lagen och göra den öfverflödig genom Gårdsrätterne.
Så stadgar redan Honung Magni Gårdsrätt” Afår 1549: ”kallar
CM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
