Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXXIII) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [35] Ramshorn, Synonymiskt Handlexicon öfver Latinska språket. Öfvers. af J. O. Leffler - [36] Braun, v., Bror. Poetisk Kalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
och synnerligen egnad att göra språkstudiet lefvande och in-
bjudande.
Man kan således ej annat än önska donna boks begag-
najde vid undervisningen, i synnerhet vid Gymnasierna, der
både lärjungarnes ålder och den tid, som är anslagen för
klassisk språköfning, ge bopp om dess flitiga och fördelakti-
ga användning. Men äfven antaget, att tiden ej medgifver
bokens begagnande’ annorlunda, än såsom ett slags lexikalisk
handbok till mera sparsamt bruk vid förekommande vigtigare
fall, så skall den dock äfven på detta sätt blifva nyttig; ty
redan den omständigheten, att lärjungarne göras uppmärk-
samma på de åynonytmiska förhållandena i allmävhet och vän-
jas vid reflexion, är af oberäknelig nytta. —ED—
[56] Bror. Poetisk Kalender af JV ilhelm von Braun.
Stockholm , tryckt hos L. J. Hjenta, 1846. 243 sidd. 8:o.. (Pris:
4 Rdr 36 sk. b:ko).
Hvilken har ej erfarit, att Vilhelm von Brass utgifvil en
ny kalender? - Denne sångare är i viss mening cen folkets
skald, som allmänt läses med nöje, ehuru det ej lika allmänt
erkännes.
Boken börjar med vers och slutar med prosa. Der
finnes ett företal, deri den qvicke, muntre och godsinte för-
fattaren ingalunda förnekar sig. Samlingen af poemerne är
sådan, att den, enligt hvad Förf. sjelf säger i företalet, ”åt-
minstone ej bör kunna beskyllas för pjunk.” Dock äro ej
alla sångerna af enahanda slag. - Denne skald äger förmåga
att låta böra flera olika tonarter.
Af första sången, ”Farväl till min värja” , erfar man, att
bans svärd bittills varit, såsom en ”hasta pura” hos den gamla
poeten Statius, ett ännu oblodadt vapen, det han nu högtid-
ligen lyft från sin länd och helgadt åt Mars, eller rättare de-
ponerat i Martis tempel, för att, ”kommer Ryssen”, detsamma
återtaga; han har nu fria händer för Apollos lyra, och äfven-
väl koger, tillräckligt för inhemskt anfall och försvar un-
der den djupa freden. I ”uppränning till en ”Roman” af
modernaste slaget”, tillegnad Sveriges samtliga författarinnor,
synes den skalken i en efterbärmning vilja ådagalägga, att
vid romanskrifning det hela måste bli ett konstsiycke, när
underverk visar sig redan i plananläggningen. God humor,
blandad med satir af bastant sälta, finner man uti ”Ett ba-
taljstycke i Wouwerman’s manér”, och uti ”Helpensionären.”
En annan ton låter höra sig i ”Spårsnön” och i ”Skogen.”
Dessa båda sånger hafva ett visst tycke åf folkvisan, en egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
