Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [40] Annales regum mauritanie - - - edidit Car. Joh. Tornberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31F
förbehållet en annan flyktig furste, Tdrvis, ättling af Ali,
profetens måg, att sedan han räddat sig undan den död, hvil-
ken Abbasiderna svurit Aliderna, i det gamla Mauritanien,
eller som "Araberna kalla det, Meghreb el- Aksa; d. ä. det
aflägsnaste Vesterlandet, grunda en arabisk stat, som
isynnerbet bidrog att omvända Berberna till Islåm och på så
sält småningom göra dem delaktige af den civilisation, som
utmärker Muhammedanerna. De sammanblandades också allt-
mer och mer med de arabiska kolonister, som tid efter annan
bosatte sig här. Utmärkte bjeltar, statsmän och författare
uppträdde sedermera ej sällan inom dessa stammar, som nu-
mera deltogo i alla de hvälfningar, hvilka denna verldsdel,
mera än någom annan, har genomgått. Berberna utgjorde all-
tid kärnan i dessa tros-armeer, hvilka fanatiska äfvenlyrare
förstodo att uppvigla mot det bestående. Med deras bjelp
grundlades och störtades det ena väldet efter det andra; hos
dem: samlade -de falske Fatimiderna sina armeer, och intogo
med deras svärd Egypten och Syrien; i Spanien stiftades af
dem många af dessa små dynastier, i hvilka slutligen det ve-
stra khalifatet sönderföll, och uti mången spansk ädlings ådror
flyter ännu i dag berberiskt blod och med Berberna kriga i
våra dagar Fransmännen på hf och död. Ty dessa Kabyler
(ordet betyder stammar och är pluralis af-arvabiska ordet Ka-
bileh stam), som bo både utom och inom Algeriets område,
bestå till större delen af arahbiserade Berber-folk, som af sina
nya fiender till punkt och pricka beskrifvas så, som arvabiska
historieskrifvare för 1000 år sedan skildrade deras fäder.
Och denne Abd-el- Råder (d. ä. Den Allsmägtiges tjenare)
är en ny Jusuf. ben-Tasehfin, en annan Mehdi eller Abd-el-
Måmen, som, om man får tro historiens vittnesbörd, hvilket
i Orientens händelser plägar vara temligen tillförlitligt, ej
skall sluta förr än han bestigit Maroccos thron och förjagat
de otrogne Frankerna från Afrikas gränsor, eller fallit som
martyr för sin tro och sina planer.
- Hvarje historiskt arbete, som flutit ur arabisk penna öfver
den egentliga afrikanska verlden, sysselsätter sig mer eller
mindre med dessa oroliga nationer. Också det som nu an-
mäles, hvilket omfattar en betydlig tiderymd af Nordvestra
Afrikas historia, nemligen ifrån år 472 efter Hedjra [788, 9
e. Chr.] till år 726 [13253, 6]. förtäljer för det mesta brag-
der utförda af Berber, ehuru författaren så mycket som möj-
ligt söker att göra de handlande personerna till verkliga Ara-
ber; ty denna fullblodighet; som öknens son fordrar hos sina
ädla hästar och kameler, är också ett oeftergifligt vilkor för
adelskap inom slägterna och i oräkneliga leder kan Araben -
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
