Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [44] Huru skall Svenska folket blifva ett i full mening gudfruktigt och sedligt folk? -- af en lekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
kans sanna vänner böra i vår tid akta deruppå, för att kunna
vara rustade mot bennes ovänner; men ref. ville härvid på-
minna om några ord ur Fr. Strauss” läsvärda predikosamling
under titeln: Sola, der det (originalets Band I. pag. 297) he-
ter, vid frågan om kyrkans sannolika gång i den närmaste fram-
tiden: ”Man skall undersöka, hvarifrån det har kommit, att de
evangeliska församlingarna i de tider, då uti dem blott tala-
des om tron, lyste genom sina dygder, och att tverlom i
de tider, då deruti endast eller dock hufvudsakligast talades
om dygd, folkets allmännare förderf och elände tog öf-
verhand. Man skall vid slutet af denna undersökning komma
till ett resultat, hvilket Frälsaren förutsagt uti bilden af det
goda trädet, som icke kan bära ond frukt och det onda trä-
det, som icke bär god frukt, och man skall återvända till fä-
dernas tro, i hvilken de blifvit nya menniskor, och man skall
medföra ifrån förvillelsen den rigtiga, eburu dyrt köpta in-
sigt, att uti dessa angelägenheter det är fråga om erfarenhet
och lifvet i ordens högsta mening, och att blott den varder
förnimmande, om Jesu lärdom är af Gudi, som vill lyda hans
vilja. | |
färmed torde också ref. hafva antydt sin afvikelse ifrån
Förf:s åsigt om orthodoxien, hvilken Förf. ofta forkastar, ehuru
han sjelf, i afseende på Skottska kyrkan, icke kan neka att
nit för orthodoxien ingalunda utesluter ett sannt troslif (se
II. pag. 94 o. a.). Onekligen kan en död orthodoxi icke fram-
bringa något Lf, ty der intet lif finnes, kan icke heller Lif
alstras; men ref. fruktar, att Förf. mindre väl betänkt klan-
dret, det han icke af egen, inre erfarenhet känner, att, ehuru
allvarligt, ja! nästan för strängt ibland, han straffar tidsandan,
"särdeles så vida den uttalar sig i den ytliga dagslitteraturen,
likväl Förf. sjelf icke är alldeles fri från dess inflytelse. Förf.
säger sjelf: ”Ryrkan innefattar tvenne hufvudsakliga bestånds-
delar, nemligen den ena: den gällande kyrkliga läran, dogmen
eller det andliga elementet; och den andra, den kyrkliga or-
ganisationen, kyrkoförfaltningen” Oo. s. v. ;
Hörer nu läran nödvändigt till kyrkan, är den hennes
andliga element, skulle då kyrkans allvise herre så öfvergifvit
sin församling, att han icke äfven styrt lärans utveckling, och
He då den summa af kyrklig tro och andlig erfarenhet, som
ji sina skönaste tider sammanfattat och uttalat såsom
boler, och som tusende sinom tusende bland kyrkans
medlemmar i alla tider förnyat som deras saliga be-
> vara utan sin stora betydelse? Ref. tvekar icke att
sin öfvertygelse, att en man med Förf:s allvarliga, re-
a och ödmjuka sinne samt bekantskap med bönen skulle
se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
