Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [45] Om Sveriges Läroverk, af Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
åtskilliga bland dessa besökande lärjungar, samt förhållandet
emellan de olika stånden af 4135 lärjungar — från 1824: till
och med vårtermins slut 4824 — hevisa, att ifrågavarande
läroverk äga ett allmännare förtroende än förut.
Hvad Universiteterna beträffar, till hvilka ban s. 56 åter-
kommer, så anser Förf. dem genom stridiga dem föresatta be-
stämmelser blifvit: desorganiserade, d. v. s: förlorat den inre,
sammanhållande enheten och lifskraften. - Orsaken bärtill; och
öfverhufvud till universitets-studiernas allmännare förhastade
rigining åt ensidig nytta finner Förf. i befordringslagarna och
författningarna om embets-examina. ”Vanligen förvärra pallia-
tiver en sjukdom. -Utvidgade pensa för sådana examina hafva
blott gifvit en ökad verksamhet åt den förstörande principen
i denna anstalt.” — Förf. gör dock rättvisa åt lärarnes nit att
under dessa i flera hänseenden menliga och nedtryckande för-
hållanden, fullgöra sitt kall; äfvensom åt den hos ungdomen
rådande anda. I afseende på denna fäster Hr Järta en synner-
lig vigt vid Nationsföreningarne, såsom ”Hlifvade af en bättre
anda, än fordom; icke mera stående i ett fiendtligt förbål-
lande, utan utgörande ett förbund af sambällen, som verka
till ett gemensamt mål, det, att vidmakthälla hela Student-
corpsens anseende.”
På grund af sin sålunda anställda undersökning af det
svenska offentliga uppfostringsverkets organisation, förklarar
Förf. sin öfvertygelse vara, ”att detta uppfostringsverk, såsom
ett helt betraktadt, icke påkallar någon ’väsendtiig omskapel-
se;” och anser endast nödigt, att i allmänbet dess verknings-
kraft förstärkes och särskildt att Universitolenet återföras till
sin fordna bestämmelse.
Förf. upptager emellertid först (8.59 ff.) till Sprofbis några
frågor, som han i det föregående endast lösligen vidrört,| för att
i FE dermed granska de oblida omdömen, som i åt-
skilliga skrifter under de närmast föregående åren blifvit ytt-
rade öfver Sveriges uppfostringsverk. — Då åsigten af den of-
fentliga uppfostran och dess inrättning: står i nära sammanhang
med den af Staten, dess idé och bestämmelse; så söker Förf.
visa, huru enligt den ensidigt juridiska åsigten af staten, hvil-
ken betraktar denna endast såsom en ”rättsmechanisk hopfog-
ning af mennisko-enskildheter; man icke skulle fordra offentliga
uppfostringsanstalter för annat ändamål, än det enda, att göra
ett visst antal sådana individer dugliga till verkande redskap
i ett machineri” ; således ”blott fordra special-skolor, men ej ett
system af läroverk, till befordran af allmän humanistisk bild-
ning.” Betraktande staten — i motsats mot denna åsigt — så-
som ett organiskt individuum, antager Förf, å ena sidan, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
