Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [45] Om Sveriges Läroverk, af Hans Järta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5340
den bör utbilda sig, men å andra, att anstalterna för dess ut-
bildning skola vara öfverensstämmande med dess individualitet.”
Det är i enlighet med denna synpunkt, som Förf. bedömer
yexelundervisningen och dess användning för folkbildning. Nå-
som bekant är, har denna method föga eller intet vunnit in-
steg i Tysklands folkskolor. Detta lands pedagoger hafva i
det Bell-Lancasterska undervisningssättet endast sett ett medel
att bibringa allehanda mechaniska färdigheter, att disciplinera
en rå ungdom — hvari således icke vore ’att söka en vinst
för folkskolan, utan mera en nödhjelp, användbar i fabriks-
städer, der en sammanträngd barnbop vore i saknad af huslig
uppfostran, och tillfälle ej gåfves till ett mera utbildadt skol-
system, I den bekante Pedagogen Niemeyers yttranden ur den-
nes ”Betraktelser under en resa i England”, hvilka utveckla
denna åsigt, finner Hr dJärta stöd för den tanka, som ban länge
hyst sökande lämpligheten af vexelundervisningen för Svenska
folket. Betraktande "det bufvudsakligen såsom ett ”negativt”
undervisningssätt af mechanisk beskaffenhet; i motsats not det
positiva, der folkbildningen utgör ett alster af folkets egen
inre kraft, yttrar Förf. (s. 60 f.) den förmodan eller förhopp-
ning, att Svenska folket i allmänhet ännu icke behöfver så-
dana mechaniska bildningsanstalter, som andra nationer, af
nöd eller härmningslust, lånat från England, der åter det yt-
tersta armod och ett deraf bärflytande sedeförderf hos en stor
del af de i fabriker, och äfven vid jordbruket arbetande SS
folkklasserna påkallat dem.
Förf. nekar emellertid icke (s. 61 ff.), att många af ”den nu-
varande tidens tecken äro af en oroande beskaffenhet; och atti
synnerhet ett betänkligt sedeförderf från de stora bränvinsfabri-
kerna flödat öfver hela landet och flödar ouppbörligen.” - Han
hoppas emellertid, att ”Sveriges allmoge, om hvars tilltagande
välstånd folkökningen inom alla jändsortör jemte andra förbål-
landen viltna, ännu bevarar sin duglighet, sitt rena bondför-
stånd och sitt redbara svenska lynne, åtminstone i de:-provins
ser, der den kunnat bevara sin ursprungliga sjelfständighet,
och der dess trefnad eller elände ej ankommer på hvarje ny
godsherres ränteberäkning. . .. Hvarje färdighet är ett redskap;
men intet mera; nyttigt, då det användes till något godt;
skadligt, då det betjenar vrånga uppsåt. Värdet al skicklig-
heten att läsa, skrifva och räkna beror hos alla, hos Henden.
som hos Adelsmannen, på det bruk, som göres deraf; men
detta bruk åter ankommer på en hel annan uppfostran, än
den, som en mechanisk scholanstalt kan gifva. ... Religionen
är denna ett folks lefvande kraft, när nemligen den är bibe-
hållen i sin renhet och i sitt oberoende af egennyttiga afsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
