Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [48] Johan Olof Wallin. Minnesteckning af J. H. Schröder - [49] Paralleler af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅ
&
33
”<
ehe
den för tillfället uppträdande minnesteeknarens. Att Schröder
är lycklig såsom minnestecknare, är för mången på. förhand
bekant. Hans förtjenst ligger ej blott i uttryckets nätthet,
egentlighet och klarhet, ej heller endast i den värma och bjert-
lighet, som kommer läsaren till mötes. Den ligger fastmer
deri, att ban ej ålnöjer sig med att skildra det allmänna, det
offentliga i dens lefnad, hvilkens minne skall tecknas, utan följer
honom på det enskilda lifvets mera afväga och för allmänhe-
ten mindre bekanta stigar och vet att af särskildheter, af i sig
sjelfva små och oansenliga händelser och fall, leda omdömen
och draga slutföljder, som gifva den rätta dagern åt taflan i
sin helbet och erbjuda fyllnadsdragen till bildens individuali-
sering. Ref. hoppas. att läsaren skall komma att finna detta
omdöme bekräftadt äfven af ifrågavarande tal. —ED—
[49] Paralleler af Onkel Adam. Götheborg, D. F.
Bonniers Förlag, 1845. 308 sidd: 12:0. (Priset: 1 Rdr b:ko.)
Dessa ”paralleler” utgöras af följande sju små berättelser:
Gustaf III och Klock-Jacob, Bröderne, Trettio år, Vi och vårt,
Husbönderne, De båda ringarne och Stormkråkan. Dessa teck-
ningar, åtminstone flere bland dem, torde utgöra författarens
äldsta och bafva varit synliga i Aftonbladets följetong.
Det är anmärkningsvärdt, att läkare blifva så lyckliga
ästhetiska författare, hvarpå äfven Sverige erbjuder mer än
förevarande exempel. Men om det är anmärkningsvärdt, är det
ej derföre svårfattligt: välförståendes att läkare blifva goda
romanförfattare, om de nemligen bafva snille och Föjönie
snille för skön konst. -Erinrar man sig — hvad som dagligen
allt mera skall erkännas — att för dylikt författarskap ej för-
slår någon ”framspringande genialitet”, utan att en stor och djup
erfarenhet af menskliga lifvet, det offentliga och enskilda, med alla
dess särskilda förhållanden, erfordras: så medgifver man lätt, att
läkarens befattning och ställning i lifvet är för en poetisk natur
högst fördelaktig, såsom erbjudande de rikaste tillfällen till stu-
dium af lifvet, af hvad som deri är och hvad som synes vara,
dess verkliga innehåll, som menniskorna ofta afsigtligt dölja, och
den skenfagra utsida, man vill vända mot verlden. Vid sjuk-
sängen tjenstgör denne man ej alltid såsom blott läkare, men
ock såsom prest: ban uppdagar förhållanden; som, ögnade en-
dast af honom, sedan omhöljas af ett evigt mörker; vid led-
tråden af det meddelsamma förtroendet kringvandrar han i hjer-
tats labyrint och blir delaktig af hemligheter, till hvilka kan-
ske ej presten alltid får tillträde. Hans blick måste utomor-
dentligt skärpas för psykologiska iakttagelser och, uppträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
