Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Htigenii m. fl. arbete», ock föresväfvadc, ehuru dunkelt, de
flesta den tidens utmark tare vetenskapsman. — Vi skola med
några ord antyda gången af Newtons induktion. Utur Keplers
andra lag hevisade kan först, att planeternas rörelse uppkommer
till följe af en centralkraft, och att denna kraft hade sitt
Säte i sjelfva solen. Dermed var emellertid icke dess. beskaf-
fenhet bestämdj dess närmare bestämmande i elliptiska banor,
sådana som planeternas, var tvertom förenad med svårigheter,
dem Newtons snille blott genom upptäcken af fiuxionsräknin-
gen lyckades att besegra. Newton fann sålunda solens at-.
fraktion på en planet i olika punkter af dess bana omvåndi
såsom afståndets qvadmt. Härmed var nu lagen för den kraft
bestämd, som ordnar planeternas rörelse, men denna lag var
ännu icke den allmänna lyngdslagen. Newton saknade ännu
en klar insigt i denna krafts väsende. Ar den bunden vid
materiens qvalitativa eller qvantitativa beskaffenhet, utgår den
ensidigt, från en centralkropp eller verkar den allsidigt så*
som tillhörande all materie och utgående från alla dess min-
sta .delar? Dessa frågor återstodo ännu att besvara. En ge-
nialisk kombination af tiallilei’s och Keplers upptäckter 1 em-
na de Newton svaret på den sednare frågan; den förra besva-
rade han 8jelf genom anställda pendelobservationer. Gallilei
hade nemligen bestämt lagen för fallande kroppars rörelse på
jordytan, utan att ens ana, det dessa rörelser kunde ega något
med himlakropparnes gemensamt; Newton först uppfattade den
djerfva tanken, att tyngdskraften på jordytan vore identisk
med den, som förde månen omkring vår jord och planeterna
omkring solen. Han pröfvade sin förutsättning på månen,
och fann att, om man tänker sig en kropps tyngd förminskas
i samma mån qvadraten af afståndet tilltager, så skulle krop-
pen på månens afstånd falla mot jorden jenit lika mycket;
som månen på samma tid skulle närma sig jorden, om tangen-
tialkraften upphörde. Härmed var nn lagens allmängiltighet*)
*) Newtons odödliga förtjenst, genom upptäc! ten af den allmänna
tyngdslagen, har Hegel velat öfverflytta på Kepler, emedan tyngds-
lagen till en del innehållcs i den tredje Keplerska. Han säger nem-
ligen: ”Nicht leicht ist ein Ruhm ungerechter von einem ersten Ent-
decker auf einem andern übergegangen.11 Ilan har dervid förgätit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
