Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [2] Hazelius, J. A. Om Läroverksfrågan med afseende på skriften: Svenska Elementarläroverken och deras förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ai
delbart vaka öfver sina lärjungar utom fa ro rummet och i hem-
met. Den lembar honom vid lärotimmens slut oeh deltager fi
hans uppfostran endast så mycket, som den träder i beröring
med föräldrar och målsmän eller andre enskilde vårdare. Då
nu den nya skolan minst för hvarje vecka och äfven oftare, om
såbehöfves, kommunicerar sig ined dessa, men den gamla sko-
lan icke regelmässigt underhåller någon sådan kommunikation,
så sluter Förf. deraf med rätta, att det nya undervisningssåt-
tet tager närmare del i den egentliga uppfostran, än det gamla.
2) Dermed är väl ock nu den andra frågan i det närma-
ste besvarad. — Då Förf. säger, att uppfostran är undervisnin-
gen underordnad, kan detta rätt förklaradt vara riktigt nog,
men kan ock lätt missförstås och det ända derhan, att skolan
skolie lägga mera vigt på undervisning än pä uppfostran. Ref.
skalle vilja uttrycka saken sålunda: undewisning är skolans
närmaste och omedelbara, uppfostran dess högsta, men medel-
bara mål. Eller med andra ord : skolans egentliga göromål är
att undervisa, men dess yttersta bemödanden böra vara att un-
dervisa så, att undervisningen varder i möjligaste måtto upp-
fostrande, d. ä. inverkar ej blott på förståndet, utan oek på
hjertal. Oertill bidrager väsendtligen den disciplin, som råder
på läro rummet; den manliga och allvarliga ömheten i ungdo-
mens behandling; den värdiga hållning hos läraren, som till-
vinner sig ungdomens aktning; intresset och allvaret vid
sjelfva undervisningen; med urskillning använd sträng och oväl-
dig rättvisa och slutligen framför allt ett troget begagnande
af alla tillfällen att ingifva vördnad och kärlek för allt heligt,
sannt och ädelt; och huru många äro icke dessa tillfällen, om
läraren förstår att akta derpå! Mycket af allt detta kan in-
]äggas eller sakoas både i det gamla och nya undervisnings-
sättet. Att likväl klass-systemet, sådant det nu är, lägger oöf-
vervinnerliga binder i vägen för en sträng rättvisa, icke blott
vid årsflyttningar, utan ock i allmänhet då det måste fordra
ungefärligen detsamma af lärjungar med högst olika förmåga
I ock kunskapsgrad, det måste hvarje opartisk skolman af egen
erfarenhet intyga. Sina tankar om klass-systemet har Förf. sam-
manfattat under följande hufvudpunkter, hvilka han både ord-
aat och hesvarat med öafvänd blick på sin motståndare.
5. ”Aro de slutna klasserna urgamla, och ligger en djup
afaigt till grund för dem?”
4. ”Kan direkt undervisning blolt meddelas i slutna klasser?”
\ å. ”Den gamla skolans heuilexor och den nya skolans hem-
\ litoiog.”
6. ”Är det fördelaktigare alt hafva klasslärare än ämnes-
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
