Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [2] Hazelius, J. A. Om Läroverksfrågan med afseende på skriften: Svenska Elementarläroverken och deras förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om den h ogre klassiska bildningen, men sakna all tillämpning
på skolstudier , t. ex. ”de gamla språken fostra det sinne för
tankens riktiga uttryck, som sedan öfverallt följer en klas-
siskt bildad person m. m. — c) motsäga och npphäfva b var-
andra, då t. ex. den ene rekommenderar dem derföre, ”att de
äro svårare”, den andre derföre, ”att de äro lätlfattligare, än de
moderna språken m. m. — d) lika mycket och mera träffa in
på andra läroämnen, t. ex. de rikta fanlasien och gifva sinnet
en poetisk lyftning. Uteslutas dessa oeh dylika argumenter,
så skall man på samma gång som man erkänner’, att klassici-
teten blifvit i sin helhet väl och segrande försvarad, erkänna,
att de, som vilja låta språkstudiet för 8-åringe» begynna med
Latinet eller Grekiskan, icke liafva synnerligen mycket att stödja
sig vid. Granskar man t. ex. Herr Järtas snillrika skrift om
Sveriges Läroverk, så skall man, utan att förneka den klas-
siska grundlighet, hvarmed den klassiska bildningen förordas
vid slutet af hvarje stycke, kunna invända: ja väl; men hvad
tillämpning har detta på elementarläroverket?! Sä förhåller
det sig ock med bevisningen i den skrift, som Förf. företagit
sig att vederlägga. Den innehåller mången vacker tanke, men
häller icke profvet, betraktad ur pedagogisk synpunkt. Det
är Förf:s förtjenst att hafva ådagalagt detta. Se bär ett litet
prof, huru han dervid går tillväga. Det beter: ”att all kraft
måste stärkas igenom öfning, att öfningen måste vara stark
och allsidig, och att, om de klassiska studierna äro ansträn-
gande, så utveckla de själskrafterna.” Härpå svaras: ”men
det är ingalunda nog, att en öfning är stark, den måste äf-
ven blifva förnuftigt använd. Dertill hörer, att den stegvis
öfvergår ifrån det lättare till det svårare. Så gör gymnasti-
ken. Den börjar med de aldralättaste och enklaste rörelser,
och man kan vid en väl ordnad gymnastikskola (t. ex. vid
Central-institutet) se, huru oändligen varsamt man i början
undviker alla starka rörelser, huru oupphörligt gossarne var-
nas, att icke för tidigt anstränga sig, emedan sådant hindrar
kroppens utbildning. Ansträngningen vid de klassiska stu-
dierna, liknad vid gymnastikens, lemnar således intet bevis,
att de böra börja undervisningen. Afven i andra vetenskaper
anses det ingalunda lämpligt att börja med det svåra. Det
kunde visserligen låta sig göra att börja arithmetik och geo-
metri med proportionslära, men jag tror icke, att detta sätt
att anstränga tankekraften vore väl beräknadt. Sammalunda
tror jag ock, att språken icke böra börja med de svåraste« Un-
dervisningen i modersmålet, då den efter det nyare, afven af
skolrevisioncn förordade, systemet börjar med satsläran, är gan-
ska tillräckligt ansträngande för den späda tankekraften (s. 54,55).”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
