Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
itrålar.” Att Odinska invandringen, som Lär åsyftas, tillhör
äea egentliga folkvandrings-perioden, bör väl numera med
Geijer ueh Nilsson allmänt antagas. Den sednare låter Oden
komma först i sjette seklet e. Chr. Således medförde Oden
e}, utan bekämpade och kultiverade de i Sverige förut boende
Götarne, hvilket namn är synonymt med Troll enligt Suhm:
"Om Oden”, sid. 256; och enligt Geijers Häfder, sid. 407,
kallades Götar af Vandalerne Tru li. 1 denna epok är det
Södern, som sträcker sig mot Norden. 2)Vikingaväsendet;
Det är Norden, som sträcker sig mot Södern; det är Edda-
bekännaren, som går att uppsöka Oden den gamle. Sä in-
kallar Vikingen kristendomen; ”men blir sjelf i dess högre
Jjos sjöröfvare.” Hvad var han då väl förut? Visserligen
ha vi läst mycket grannt skrifvet om att till och med elt re-
ligiöst behof uttalade sig i vikingatågen; meo vi be om ursäkt,
att vi icke mäkta uppsvinga oss till dessa ”högre” åsigter,
nian helt enfaldeligen tro, att t. ex. de många sjökonungar,
aom i Rolf Krakes och Adils’ tid härjade våra kuster, voro
lika goda sjöröfvare, som de följande seklernas. Uppbringan-
de af egodelar Tar alltid bufvudsakcn för vikingen : fara i Fi*
king oc samla ser fjär9 heter ju lösningen af gåtan. Au rum
ibi plurimum, qnod raptu congeritur piratico, säger Adnmus
om Lund. Deremot berättar Slurleson, att just den kristne
Olof den helige började strängt beifra rån och ofred, som
föröfvades inom hans rike, då deremot förut var mycket van-
ligt alt bärja så väl inom- som utomlands. Föröfrigt hänvisa
Ti till Geijers program om det Europeiska Samhällets Be-
gynnelser, der det heter: ”Det nordiska samfundsskicket på
denna tid Tar ett nödvändigt krigstillstånd till den Öfriga verl-
den; och delta blef endast derföre i Norrmannalågén syn-
barare, förderfligare> att det öfriga Europa då redan ge-
nom Christendomen till största delen hade nedlagt sådana va-
pen. 1 sig sjelf Tar tillståndet gammalt och vida
sträckt.” Snarare kunde man säga, att den sednare s. k.
”sjöröfvare”-epoken bör omvändt och mildare bedömas än den
föregående Vikingaåldren, om man vill ur g era Geijers uttryck;
att ”Norrmannalågén voro hedendomens protest mot Chri-
steodoraen8 äfven till norden sig närmande inflytelse.” 3)
Munkväsendet. Södern söker Norden under en undrans-
värd rörlighet, som sträcker sig öfver hela den bildade verl-
den. 1 Egyptens skogar och på Tiveden finnas bröder, som
skalle i ögonblicket vara bekanta, om de än sammanträffade
på Nova Zenila. Tyskar, Engländare, Fransmän, Spanjorer,
Italienare vandra omkring i Sverige; Svenskar synas i Rom,
Paris, Prag, Basel etc. Landets yppersta ätter uppfostras af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
