Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [19] Hahn-Hahn, Ida. Två Fruar, Roman, fritt öfversatt och bearbetad af Författarinnan till Kusinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W tthvedielevi «anairfg i milt eget hjerta**; ty om liena«
ÿlTtferfariU, bvad hoo berättar dm Cornelia, bar boa
ihlVrni »U snillrikbet, ädelhet och käaslofullbet, icke sjelf egt
4m tiom, Annerltga * och allvarliga karakter, som hoii tilldelat
Cornelia.
Fialen Kosen fehl t saknar sä der temligen aRt högre in*
ferene. Det ökta parets förhällande till hvarandra har allting
af lifvets «best vanliga prosa. Men det är ledsamt, att ej deg
anga freu, kvilkens själsgäfvor, ehuru visserligen utbildade*
ieke voro ö£v er tags na, ej kunde komma i bättre, angenämare
förhållande till sin hederlige man, som visst saknade poetisk
lyftning, men egde förstånd, duglighet och varmt hjerta; än
ledsammare är det, att hon ej i vidrigt fall, med sina hjelp-
■aedel i högre bildning, i barnens uppfostran, i sin betrygge^
de ställning, i tillfälle att göra godt rundt om sig, ktunfd
re signera och finna sig belåten med sitt öde. Rosenfcldt bade
kennet vara bättre, an ban var; men anmärkningen gäller äfk
ven ban»’bro, som erinrar om ett ondt i civilisationen oek
Mmtiden. Det ligger ej fullt allvar i qvinnorUasuppfostran.
Man afser deVvid mera, att de må förvärfva ettvackertän ett
▼igtigt vutottdojv kunskaper och färdigbeter mera tiH pryddad
io till gagn, mera talanger än dygder. De uppfostras snarare
för salongerna än för lifvet. Sättet att vara, att umgås, har
blifvrft, för dem isynnerhet, ett slags skön konst. De syssttlsät*
tas för att vara opptagnä af något på ett angenämt sätt, ej
far nytta och nödvändighet. Detta onda kan faafva många or-»
Mke*5 men visst år, att männen dertill ännu i dag bidra-
ga, som i qvinnorna se — antingen tjuserskor eller plågoris,
nollan allvarliga deltagarinnor i lifvet» stora arbete. Qvinnatt
bor derföre ej ännu vaknat till den fulla aktningen för sitt
personlighet.
Mon märker äfven en annan ensidighet i nppfoslran, sont
i synnerhet drabbar qvinnokönet. Det fysiska lifvet saknar ut-
veckling. Gymnastik och kroppsöfningar höra i någon mån
till mankönets barndom och ungdom, men till qvinnokönets nä-
slon ieke. Den mogne brldade mannen är nära nog skild från
all fysisk kraftyttring; bildningen bar gifvit ett falskt förakt
fÖr det kroppsliga arbetet. Och qvinnorna, de bildade näm-
ligen, a ro nästan blott och bart stillasittande varelser. De
dväljas vid boken, vid bågen, vid fortepianot, och dera» verk-
ligen sedentära yrke eller snarare tidsfördrif afbrytes blett af
en "promenad” till fots eller i vagn, eller af—dansen. Med
försvagade nerfVer, med dofna sinnen känna de aldrig rätt*
hvad man kallar ”godt humör”, som ej blott är frukten af ett
godt samvete, inen ’ dett bcmligbetsfuUa produkten of fysisk1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
