Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [22] Hofacher, L. Predikningar för alla Sön- och Högtidsdagar. Öfversättning af L. W. Löhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de rusUjensten alt in natura utgöras? Ar den Bevillning,
som nu derföre erlägges, en verklig ersättning för densamma?
m. m. Förf. hade ovUkorligen kommit att behandla några af
dessa frfigor, om han ej stadnat med Gustaf 11 Adolf, eller
just der, hvarest rusltjenstens historia af andra författare
upphör att vara bearbetad, och hvarefter dess framställning
torde fordra ganska mycken forskning. Han tillägger blott i
en not på få rader några 6tympade underrättelser för sed-
nare tider. Såsom 6käl för detta tidiga slut förebär han, att
rusltjenstens historia sedan ej företer några större förändrin-
gar i lagen för dess utgörande, utan på det närmaste samman-
hänger med historien om de fördelar, Adeln på denna tid för-
värfvade sig eller åtnjöt. Detta är dock alldeles origtigt.
Lagen för rusltjenstens utgörande har just under den scdnare
tiden, så väl genom uttryckligt påbud, som genom häfd9
undergått kanske den största förändringen, och rusttjensten
har alldeles upphört att vara förenad med Adelns fördelar,
utan har blifvit ett onus, åliggande ett visst slags jord, nem-
ligen frälse, tillåten att egas af hvarje svensk medborgare.
Förf. inleder och afslutar sin afhandling med åtskilliga
betraktelser öfver Svenska Adeln, dess uppkomst och privile-
gier samt sättet, hvarpå den vunnit och begagnat sina företrä-
den. Försummelsen vid rusltjenstens utgörande gifver ho-
nom god anledning att skarpt och bittert bedöma detta stånd.
Detta aristokratfördömande, för att nyttja ett dagens ord,
kan ref. ej alldeles gilla. Väl anser han Svenska folket
hvarken hafva varit eller vara det högsinnade, ärliga, fadernes-
landsälskande, konungatrogna folk, hvarom man så mycket
brnskat; men icke heller tror han det så uselt, som det skulle
vara, om förf:s åsigter vore sanna. Svenska Adeln har utgått
ur Svenska folkets eget sköte och allljemt derifrån erhållit
tillväxt. Om institutionen ock blifvit bildad efter främmande
mönster; har den likväl både uppkommit och utbildat sig fritt
och otvunget; utan utländskt våld eller förtryck. De personer,
den omfattat, hafva haft för mycket gemensamt med det öf-
riga folket, för att utgöra en derifrån afskiljd del, som, el-
beroende af dettas seder, vanor och tänkesätt, skulle kunnat
blifva annorlunda, än detta varit. Svenska Adeln är just
jemnt så god eller så dålig, som Svenska folket bestått sig
den. Också har den kvarken varit öfverdrifvet usel, eller
öfverdrifvet förträfflig. Visserligen har den ej alltid, hvarken
i massa eller enskilt, då den bort, för fäderneslandets för-
delar offrat sina egna, men deu har å andra sidan långtifrån
alltid, då den kunnat, för sina egua offrat fäderneslandets.
Hade den det gjort, skulle den ej nu, om eljest Sverige i
>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
