Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nickt, wie in andern Ländern, durch den Strom der
Volksmeinung von selbst herbeigcfükrt, sondern gieng ganz
oder vorzüglich vom Souverain aus. Ock denne konung
förstod, enligt H. Järla, ”att, efter hehof, vara ömsom djerf,
ömsom undfallande, alltid i sitt uppsåt fast, i sina företag
ihärdig. Den varsamhet — alt ej säga, i tadlandc mening,
slughet — bvarmed han framgick till sina syftemål, är allmänt
bekant. En afgörande seger öfver hierarkien vann han 1327
senom Vesterås Recess och Ordinanlia. Men snart visade sig
hos honom begärelse efter mera, än han då vunnit. Han sy-
nes hafva högre skattat tidig och rik skörd af reforma-
tionens verdsliga frukter, än en hastig verkan deraf till
omvändelse af folkets tro. Att försvaga presternas makt
och förstärka sin konungsliga med kyrkors och klosters gods,
dem han, ej sällan utöfver vilkoren i Vesterås recess, sig
tillegnade, var honom angelägnare, än att skyndsamt afskaffa
den Latinska messan. Onekligen handlade han i båda dessa
afseenden klokt, om icke i det förra alltid rättmätigt och
ädelt.” Sedan Brask oeh Job. Magnus, af billig förtrytelse
öfver en sådan reformators tilltag, hadc för att dö i främ-
mande land lemnat fosterjorden, der de under sådana tillbud
väl ej kunde ana att en högre makt skulle leda allt till en
bättre framtid, blef Laur. Petri, hvilken redan såsom yng-
ling (!) fått lägga hand vid omstörtandet af Sveriges andliga
skick, 1351, knappt tretioårig, Svenska kyrkans Primas. Ko-
nungen ”ansåg sig, enligt Järta, hafva behof deraf, emedan
lian ville hlifva, med all en konung tillkommande ära, vigd
\id sin första hrud, och sålunda bereda åt sina väntade af-
komlingar en helgad rätt till konglig värdighet.” Vid vignin-
gen öfverlemnade konungen sjelf åt den nya erkebiskopen
stafven, ”tvifvelsutan för att ådagalägga sin rätt att den för-
läna.” Sålunda lades nu de religiösa angelägenheterna strängt
under den vcrldsliga makten. Följderna deraf tecknar förf.
sjelf med Styrka under Symbolicismens tidebvarf. På sid. 182
m. H. framstår äfven frukten af monarkens makt öfver kyrkan.
”Sverige sönderslets tuellan tvenne regeringslystna prinsar, en
som genom brodermord behöll sig på en usurperad thron och
en som ”ohelönt” hulpit att störta Wasas förstfödde son.
Den ena Wasaätllingen representerade ultrakatholicismen eller
Papismen; den andre ultrareformationen eller Calvinismen.”
Följden bief alt — sjelfva församlingen måste resa
sig 1305.
Hvad Gustaf Wasa beträffar, frukta vi, att samma lott
inför historiens tribun är for honom att vänta, som den länge
afgudade Henrik IV fått röna genom Sismondis omutliga san-
niogsnlt. Alla fraktioner börja derom bli ense. Vill man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
