Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samla de spridit» dragen efter Nordin, dar Ja, Geijer, Atter-
boni, ÄÉfgfaflr o. s. v., fraoistår reda» derigènom åtskilligt
betänkligt# SjetfVa Viaterliladet bar ju ock yttrat, ätt ”vår
reformation vat* mera’ekonomisk, än tbeofogisk.” Är det då
rätt, att än i dag hvaijé skolbarn i Sveriges rrké skäll’utan-
till lära sig äft förkättra en Brask bredvid Gustaf?1 Är icke
den enes minne inför rättvisa och eftervevldlik* heligt som
den andres ? Är dén enes irring mindre förlåtlig än défi an-
dres? öfvér dessa’ ämnen bade vi önskat några ljusstrimmor
fråfn snillets solheglänsta höjder; öfver dem bade vi väntat
böra utslaget fråti den andliga pröfningens skära stämma.
Såsom ett supplement till Förf:s framställning, utan att
sjclfve våga ett afgörandc omdöme, anföra vi derföre några
märkliga yttranden af utmärkte häfdaforskare, lemnande åt en
hvar att deraf draga de slutsatser, som synas sakenliga. För
att icke löpa fara att vilseledas, skola vi företrädesvis bålla
oss till de strängaste monarkister: en Järta, af livars teckning
ett prof redan är meddeladt, cn Nordin, en Geijer.
Den sistnämnde yttrar: ”Såsom beslägtad med de förnäm-
nia ätter i landet, kunde Gustaf personligen dela den til-
låtelse, han utverkat åt Adeln, att återfå s lä g t egen dom, som
▼ar kommen under kyrkan, liksom han ock i detta alseende
sjelf hadc föregått med exempel. 1 följden måste månget när-
mare anspråk vika för Konungens, och det befinnes äfven ”att
Koogl. Majit ofta räknade sig i slägt med en och annan, som
ej alldeles på dess slägllaflor kunnat uppföras.*’ Hvarföre ock
de Gustavianska arfvegodscn, sem ännu i Carl iX:s hand (obe-
räknad den andel, som Hertig Johan af Östergöthland då:inne-
hade) utgjorde öfver tvåtusen femhundrade gårdar, i
femtio år efter Gustafs död voro föremål för tvister och frå-
gor om återbäring. De hade ej endast blifvit ökade genom
de nämnda medlen. Denna regerings handlingar äro fulla af
bevis, »ti Konungen dels har fordrat gods och gårdar af
ägarae, mot löfie om ersättning, som ej alltid lärer utfallit,
dels emot tag} t dem till skänks af sådana, som ej voro ägare,
dels hell enkelt t i 11 egna t sig dem, emedan de » voro honom
väl belägna, hvarvjd våldsamma åtgärder mot de gen-
strafviga ej alltid uteblefvo. Med alla sina slägtingar hade
Konungen arfstvister. Han ansåg sig för öfrigt som universal-
arfvioge till* kyrkornas, klostrens och de andeltga stiftelsernas
ailfrer oclr lösören, bvarvid ej en gång kopparkäril oeh tenn-
stop glömdes, inträdde i Biskopens ställe, såsom medarfvingeJ
i alla preßthus, och var dervid ej. nöjd med minsta, au-
Fiby. Ilf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
