Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen*), tog vid ledigheter ej sällan en längre tid inkomsten
af de större pastoraterna, emot det att han sjelf lönte pre-
sten , dref sjelf åkerbruk, bergsbruk och handel med alla lan*
dets alster, mer an någon i sitt rike, och samlade derigenom
ganska stor rikedom. För sina fogdar var ban en förskräckelse.
Också voro de, liksom ban sjelf, i fråga om inkomster, ej
särdeles samvetsgranna. Vid Salberget, der, såsom vanligen
vid större grufvor, den tiden var fristad för alla, utom gröfre
brottslingar, måste äfven ”lösa qvinnor, som lågo der på deras
skalkhet och onda lefverne”, betala Konungen 2 Öre i veckan.”
Vi kunna ej böja knä för denne mans minne. Prisas må
snillet, kraften och hans vackrare ålderdom. Såsom men-
niska står han ej högt; och då är svårt att tro på hans guds-
fruktan, i yngre dagar.
Trots ensidiga häfdatecknarcs och protestantiske, kanske
irreligiöse, presters täflan att upphöja och blomsterströ hans
namn, finnas dock tillräckliga fakta, som tala emot honom
för att framkalla en annan dom, oaktadt hans ättlingar, sins
emellan ofta oeniga, hela tiden framåt haft ett gemensamt in-
teresse uti att låta stamfadern obetingad t lofsjungas. Den
skarpsynte forskaren Mordin,, för öfrigt sträng rojalist och
aristokratiens vedersakare, yttrar i ett förtroligt bref till roja-
listen Professor Liden den 27 Au g. 1700, i original förvaradt
uti Lidénska brefsamlingen på Upsala Bibliothek, om Gustaf I
följande: ”Han hade något beständigt lågt och nedrigt i sin
karakter, hvilket aldrig träffas hos stora menniskor. Det goda
han gjorde, var en nödvändig följd af ljuset och tiderna: det
onda Lågv grundad t till större delen uti hans egenskaper. Han
# Hemming Gadds häst, i Stutens Hof: blef sedan
tägeftfunder armarna af Brasken, den ban gement bemötte.
Gjorde aldrig något sjelf solu fortjente heder.” Bland Nordins
*) Fogden Lars Ersson i Vestergötkland hade begärt veta konun-
gens vilja om 400 lod silfver och iiOO mark penniogar. som Hr Måns
Ambjörnsson i Skara leiunat efter sig. Konungen ehuru han var ihåg-
kommen i testamentet ( hvilket ofta skedde både af andeliga och verlds-
liga i stället för den del, som fordom plägade gifvas till kyrkan), sva-
rar den 2i Mars 1544: att der slikt arf föll i förtiden efter sådane
rike prester, plägade Bisperne taga mest alltsammans till sig. Arf-
vingarna må ge en skrift ifrån sig, buru de är o sinnade i den
Evangeliska läran, så vill Konungen vidare betänka sig. — Ko-
nungen väntade ej alltid på innehafvarens död. Ilan skrifver till fog-
den på Stegeborg den 29 Juli 1544: Vi hafve förstått, att den
tjocke Hr Peder, som bärtill dags haft Greima gäll, vill det öfvergifva
och sätta sig på ett skattehemman. Så skall nan kvarken faafva det
eller hemmanet, efter oss t vi fl er fast om faans saker, utan må
kan draga till Vadstena, och der blifva borgare. Han kafver nog så
mycket i förråd, att han bjelper sig i sin lifstid.” Kegistr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
