Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [10] Wieselgren, P. Sveriges sköna litteratur. En öfverblick vid akad. föreläsningar. Första delen: Kyrkans sköna litteratur. Förra häft. andra upplagan, öfversedd och förbättrad - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig prestersknpet (reb kjik&n i det storetå förfall. 1 de med
presterskapet 1569 oeb 1574 af bandlade artiklar klagas, a ti
okunnige djeknar kallas till prestembetet; att dråpare, drin-
kare och horkarlar ostraffade utöfva det; alt månge prester
försumma sin tjenst för handel ocb verldslig näring; att de
ej tänka på predikan, förr an de komma i kyrkan, och d&
läsa upp ur postillan hvad som förekommer, om det ock ej
passar till dagens evangelium; att de i söndriga, orena klä-
der gå för altaret och utdela nattvarden med smutsiga händer.
Många kyrkor voro förfallna och förstörda. Kyrksilfret var
så försvunnet, att lerkäril nyttjades vid sakraraentemas utdel-
ning. Ofver presters okunnighet och sedeslöshet klagas Öfver-
Ijudt. Mandråpare omtalas, som druckit sina fienders blod;
sådant intygades om en ptest, beryktad för flera mord och
andra rysliga missgerningar; och ehuru den nye, i allt öfrigt
så vettlöst våldsamme, ultraprotestantiske, erkebiskop Anger-
mannus sjelf ransakade målet, blef dock denne spetshofs dom
ganska mild, ”emedan”, heter det, ”han var oense med oss i
läran och nu lofvade att blifva ense med oss.” År ej detta
”jesuitism”, hvar finnes den då? Methoden var påbörjad af
Gustaf 1, som, innan han gaf ett utslag, begärde en skriftlig
bekännelse, bnru man ”var sinnad i den evangeliska läran” (se
ofvan!). Kyrkoherden Erik i Badelnnda, sedan kan anklagat den
-gamle biskop Bellinus i Vesterås för papistiska stamplingar
och sjelf genom Carl IX blifvit den afsattes efterträdare ; hals-
höggs sedan för — dubbelt bor« Flere, som gjorde sin lycka
genom anklagelser, slutade snöpligt. Katbolikförföljaren Schep-
perng måste sedan Carl sjelf afsälta, och Angermannus fram-
for så grymt, att allmogen ansåg den inträffade förskräckliga
hungersnöden såsom ett Guds straff deröfver, och Carl sjelf
måste säga honom, att han uppfört sig som eu skarprättare,
ej som en erkebiskop. (Jfr Geijers Hist. II. 259, 245, 529;
Litt.Bl. 1858 sid. 55). Svårligen skall man från katbolska ti-
den kunna i Sverige uppleta motstycken. Brasks m. fi:s oro-
liga aningar rättfärdigades tillräckligt. Sederna ”förvildades”,
säger Geijer; och man fattar Goethes utsago:
Franzthum drängt in diesen verworrenen Tagen, wie ehtnalS
Lutkertkum es getkan, rnkige Bildung z uril c k.
Så var det: norra Europa — och allraminst Sverige
var ännu icke moget för en isolering från de dåvarande kul-
turländerna; och Luthers satser voro 9å länge omtvistade,
och de af hans uppresning, eburu mrot hans vilja (t. et. veder-
döparné och bundkrigen), föranledde rörelser af så tvetydig
art, att man ej bör för strängt bedöma de tveksamtnes be-
tänklighet bär oppe i norden. Att ”piöfva an darne” är ett of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
