Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [28] Geijer, E. G. Också ett ord öfver tidens religiösa fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sättet eller rilkorel, bvarpS della «kall lyckas, tyckes
forf. angifvit med följande ord, dem vi, till undvikande af
missförstånd, helt enkelt vilja anföra: ”med elt ord, den på-
bjudna bibel I ron är v ilkor lig, och ingen blott tro mer,
och kan såsom sådan ej påbjudas; ban är tillika elt ve-
tande eller förutsätter ett velande. — Vetandet har följ*
ak t ligen först och främst med sig sjelf att göra, för att brin-
ga sin egen sak på det rena.*’
Denna afdclning slutar med framställning och bedömande
af ilen nyaste filosofiens resultat, enligt förf:s åsigt, ett otill-
fredsställande, ja! menniskan hlotlslällande; hvilket resultats
negativa varde ban dock erkänner, anseende det såsom menni-
skoandens nödvändiga genomgångsstadium» Han kommer na
slutligen till ”tidens religiösa fråga.”
Här lärer ban, att den religiösa frågan ”icke är inskränkt
till de kyrkliga frågorna. Kyrkorna äro flera, religionen ar
blott en. De kyrkliga frågorna ultömma ej den religiösa frå*
gan. Denna är i alla kyrkor, i alla religiösa föreningar en
och densamma.” — ”öfverallt märker man”, säger förf. straxt t
derpå, ”redan länge en riktning, deri liknande protestantismen,
att den stråfvar till den religiösa öfverlemningens renande från
traditionens utväxter.” — ”ålen äfven eu annan rationalistisk
riktning, som går utöfver de positiva religions-källorna, och
bedömer dessa efter förnuftslagar, vinner öfverallt vidsträck-
tare rum.”
Derpå utvecklar förf. den åsigten, att det är sekternas
nit, icke kyrkornas, man bar att tacka för kristendomens ut-
bredande till främmande folkslag och länder, och att just det-
ta deras nit väckt statskyrkorna ur sin långvariga djupa sömn.
”Na begynna dessa (statskyrkorna)”, säger förf, ”med vida
större anspråk att röra sig på samma falt; men, thy värr! sy-
nes denna verksamhet alltför ofta mera riktas emot annor-
lunda tänkande christua, än på ernåendet af elt gemensamt
christligt mål.”
”ålen ägde ej christendomen”, säger förf. derjemte, ”en
egen intensiv kraft, som, åfven då den utåt synes hvila, blott
djupare samlar sig inåt; till denna religion hade då ej före-
trädesvis tidens religiösa fråga blifvit riktad. Ty endast på
dess område är denna fråga möjlig; och den kau utan chri-
stendomen ej en gång begripas.”
Här vidtager ett filosofem, hvars gång och detaljer refU
ieke tilltror sig förmåga att nöjaktigt framställa. Emellertid
kan med säkerhet så mycket angifvas, att förf., missnöjd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
