Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [28] Geijer, E. G. Också ett ord öfver tidens religiösa fråga - [29] Shakspeare’s Dramat. Arbeten, öfvers. af C. A. Hagberg (1:a bandet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rationalismen — i afseende på hvilken ban mindre demonstrerar
dess otillfredsställande resultat» an antyder sitt hjertas obelå-
tenhet dermed — hänvisar till bibelns lära om en personlig gud
— emedan det moraliska idealet, till hvilket menniskan i det
praktiska har att efterliknelsevis sig närma, mäste vara ett
verkligt och personligt— och en religionslärare, som tillika ar
en verklig frälsare. För öfrigl har han sjelf, i sitt på detta
ställe något mystiska räsonnemang; fullt medvetande af, att
han mera antyder, än bevisar.
Utan att underkänna Geijers stora författarskap i allmän-
het, torde kunna påstås, att han, oaktadt betydliga filoso-
fiaka studier, likväl aldrig uti egentlig och sträng mening skrif-
vit filosofi, ehuru han ofta behandlat filosofiska ämnen och
visserligen på ett interessant och lärorikt sätt. Ingenstädes
felades honom skarpsinnighet och djup, stora och träffande
taukar; i allt, hvad han i filosofisk väg skrifvit, är han fängs-
lande, ofta hänförande; men den stränga kombinationen, det
ständiga afseendet på bufvudmålet, den oafbrutet fortgående
utvecklingen af ämnet söker man der förgafves, om ockå i de
spridda elementerna, den stundom brustna formen förråder sig, så
att säga, en stark inre logik. Ofta förekomma tankesprång, för-
anledda af en brinnande fantasi, sällan dialektisk utveckling
utan afsatser och luckor. Del är emellertid märkligt nog att
erfara, huruledes Geijer anser sig filosofera i egentlig mening,
och förutsätta, att läsaren erkänner detsamma, samt huru han, då
han kommit till det sökta, sanna målet; med ett temligen oväntadt
”alltså” bevisar för sig och sin läsare, att han på dialektisk
väg gått dit, ehuruväl läsaren, som skyndar efter så fort ske
kan för den, som gör en mera prosaisk fotresa, alltförväl
märkt; att Geijer icke gått utan flugit.
Att denna bok skulle väntas med ifver och nyfikenhet, var
naturligt; och att den har sin märklighet och är i hög grad läs-
värd, skall läsaren finna, äfven om han känner siglienägen attmed
oss instämma deruti, att sista afdelningen icke är i värde fullt
jeinförlig med de två föregående, isynnerhet den första. En
gammal djupsinnig häfdeforskares och tänkares spådom om vår
politiska och religiösa framtid må i sanning vara fortjent af
att erfaras och läggas på minnet. x.
[29] Shakspeare’s Dramatiska Arbeten, öfversatta af
Carl August Hagberg; Första bandet: En midsommarnatts-
dröro; Coriolanus; Hamlet. Lund, Berlingska boktryckeriet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
