Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [30] Fahlcrantz, C. E. Ansgarius. Bilder ur Nordapostelns lif, i fjorton sånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ban sandt, men det ljusa minnet af deras lefnad kan finnu yt-
terligare tjena till bela mensklighetens fromma. I all den öd-
mjukhet, som utmärkte dessa män, eller rfittare, just genom
denna ödmjukhet framstå de för oss såsom lefvande föredö-
men, såsom vänliga ledstjernor på vår väg till fulländning.
Redan derigenom, att de sålunda i dubbelt hanseende äro att
akta såsom mensklighetens heroer och välgörare, ega de, lika-
som det djupaste, så äfven det allmännaste humanistiska in-
teresse. De äro en mensklighetens tillhörighet, deras namn
och bragder behöfva ej, kunna ej förblifva obesjungna; ty det
är den högsta menskliga kärlekens art, att den pä jorden i
sitt panthéon ställer och i konstens evinnerliga hyddor upp-
tager de mera eminenta bland dem, som i stor nitälskan
verkat och blödt för slägtets sanna väl. Denna tacksamma
vördnad, vida skiljd från afgudisk kanonisation, kan icke an-
nat än söka och finna sitt uttryck; den måste, förr eller sed-
nare, slå ut i diktens doftande blomma. Det är seklernas
gärd åt sekler, som försvunnit; det är en af de former, uti
hvilka det samband yttrar sig, som förenar sednare åldrar
.med längst förflutna, samt genom hvilka den kärlekens enhet
åskådliggöres, som i Kristi kyrka skönt omsluter barnen och
fäderna.
Men så. mycket mera utgöra dessa heliga minnen värdiga
ämnen för sångarens konst, som väl knappast i någon gestalt-
ning af lifvet ljusets eviga stråle bryter sig på ett herrligare
satt. Orsaken, hvarföre vi med så innerlig rörelse stanna vid
dessa enskilda exempel, ligger i den djupa känslan deraf, att
här något evigt, något gudomligt rörer sig, att vi klarare
och rikare, än någonstädes eljest, här se de lysande spåren af
Ilonom, som allt verkar i allom. Det blir då icke blott den
frOmma nytta — ehuru vigtig äfven den må vara —■ vi hafve
af historiens herrligaste företeelser, det blir fenomenets egen
rikedom och fullhet, det blir glädjen af det högstas närvaro,
som så mäktigt griper vår själ. Är det nu så, att vi bär se
den eviga sanningen och kraften genomtränga och genom-
skimra det äudliga väsendet, så blir detta sednare, helst när
det sjelft är omedvetet deraf samt när det betraktas genom
historiens fjerrglas, en skönhetens manifestation, högre, re-
nare, sublimare an någon annan och följaktligen äfven ett
berrligt föremål för poesiens inspirerade framställningar. All-
d ra mest måste detta inträffa, när dessa personligheter, be-
krönta med himmelska gåfvor, på ett gudomligt välgörande
sfitt lyst och fröjdat sin samtid, oçb när de fått nåd att ut-
föra vigttgare eröfringar i det heligas tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
