Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [30] Fahlcrantz, C. E. Ansgarius. Bilder ur Nordapostelns lif, i fjorton sånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hög i medvetandet af sin bestämmelse för evigheten, föféakar
både af ödmjukhet och höghet all yttre prydnad: harpans
guld) åter ljudande an den jordiska söndringens smältande sorg,
än hoppets, väntans, arbetets stilla glädje, än trons höga ju-
bel, är henne nog.
Oss svenskar, för hvilka AnsgarU person ur dubbel 6yn-
/ punkt är dyrbar och helig, dels såsom en sann Kristi kämpe)
dels såsom den, liil hvilken vi slå i en oförgätlig skuld, oss
kan det ej annat än hugna, att en svensk besjungit vår för-
sta andeliga välgörares minne. För nära tvä deeennier sedan
uppstod, såsom en man, hela Svea folk att frambära sin tack-
samhet för det gudomliga Ordets tusenåriga välsignelser ibland
oss. Tacksamheteu gällde då odelad den AUrahogste, men
redskapets namn, här, liksom i Danmark och norra Tyskland,
välbekant äfveu bland folken, kunde dervid ej undgå att ljuda
öfver hela svenska Zion, Af den höglidsstämning, som då
genoniträugde nationen, kan denna samling af sånger, af hvil-
ka de första kort derpå sågo ljuset, med skäl anses såsom
en frukt.
Skalden försätter oss i första sången vtd Carl den stores
bof i Aehen. Åskådlig och lefvande träder för våra blickar
taftan af Carls familj, skön i vexliugen af bögstämdt allvar
och barnslig lek. Kejsaren, hvilken så väl af politik som af
öfvertygelse nitälskade för kristendomens utbredande och t
detta hänseende redan tidigt fästade förhoppning vid den unge
Ansgarius, uttalar här, dä dennes moder, Megenfrieds maka,
uedsänkes i grafven, i profetiska ord sin vissa aning om den
nyss aflidnas sons herrliga framtid. Han erbjuder den sör-
jande Megenfried sin vård om den späde moderlöse, men en-
ligt modrens yttersta vilja bör han uppfostras i klostret Cor-
beja. Det är ock der, vid Samaras strand) bland en lekande
klosterungdom fem år derefter vi åtcrfinne honom i andra
sången. Känslan af utmärkta naturgåfvor, de glänsande löf-
ten, som 8vafvade öfver hans morgon, af hvilka han före-
ställes såsom halft medveten, kamraternas priS) hade tidigt
bragt till lif högmodets slumrande frö i det unga bjertat. Af
egenmäktig fromhet skiljer ban sig oförmärkl från det fest-
liga tåget af dem, som i Johanniskyrkan skulle bereda sig till
morgondagens stora fest, för att på apostlabilden i choret
fästa den krans, hvarmed barnen i blind tillgifvenket bekrönt
honom sjelf. Hår i detta vigda rum, der han plötsligt ser
sig stängd från de pfriga, vaknar besinningen, sjelfpröfningen,
sjelfförebråelsen. Ångrens stämma öfverröstar de falska före-
speglingarne om hans eget värde, bvilka med sin flärtlsång
vaggat hans bättre monotska till sömn. Gossen begråter sits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
