Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Å—m. En blick på Astronomiens öden och framtid. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckt oek beskrivit, finnes åfven e* **), som »ed öfr er ro-
tande trabet återgifver Ulden af yintei|«^iii delade ring och
den uk&edatM Btjerngrupp, li vilken likasom bildar dess kara*.
Tockenstjet^nama befinna sig redan utom gränsorna af den
fixstjernverld 9 bvaraf vår egen sol utgör en sd ringa och obe*
tydlig del. Synliga de fiesta blott i de atarkaste teleskoper«
erbjuda de betraktaren en beundransvärd rikedom af egendom*
liga former och vexlande kpmfördehitagt. Ifrån de lättaste ljus-
moln, betackande flera grader afbtmmelen, och långsträckta
cirri, till ringformiga, elliptisk* eller randa, planetartade,
mera hopträngda ljusmassor, ifrån det mildaste likartade ljus-
skimmer, till i oräkneliga stjerner för det skärpta ögat sig
upplösande töckenstjernor, öppna sig hdr för forskningen nya
verldar öch nya utsigter öfver skapelsens oändlighet
Af vårt eget stjernsystem oeh det utseende, detta, på en
Ifebulosas afotånd, skulle antaga, ledes man ovilkorligen der-
bän9 att i dessa töckenstjernor se likartade skapelser. Viuler-
gatan med de sljernor, den innesluter, är således blott en
obetydlig ö i rymdens vida ocean **), der tusende smom tu-
sende andra verldsöar äro kringspridda. De närmaste förråda
ännu något af deras inre, och låta oss i starko teleskoper ur*
skilja enstaka stjernor, de mera aflägspa åter visa oss icke mer
fin ett matt skimmer, en antydning, blott af deras tillvaro.
De o likhet, vi föröfrigt funnit mellan vårt eget stjernsystem
oeh Pfebulosorna, återfinna vi äfven, fast i en högre ordning,
i de sednares gruppering. Nebulosorne äro nem)igçn mycket
olika fördelade på himlahyalfvet, bilda bär oeh der smärre
grupper, men synas företrädesvis ordnat sig i ett halte — en,
vintergata af töckenstjernor — som rätvinkligt innesluter vår
egen vintergata af fixstjcrnor. Detta är nu den högsta ord-
ning, studiet af stjembimmelen låter oss anande Öfverblicka £
V} Denna Nebulösa ligger nära ij Urs. Maj.; upptäcktes först af
Metsier #774, ehuru han icke kunde urskilja dess form. Hcrsckel d.
y» arbete : Observation* øf Nébulœ and ctuxters øf star, 1833, upptager.
2306 töckenstjernor.
**) Hersohel anser många af jVebulosorna befiuaa sig på ett afstånd
af 10,000 stjerndistancer, då man ined stjerndistaiice förstår afståridef
från de närmaste fixstjeruorna. På dctta afstånd skulle vintergatan ickti
upptaga stort mera äu eu sekands vinkel, under det att många bland
Xcbnloforn* upptaga flera minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
