Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla hednaläran, och kommande slagter ombedjas att icke
förakta de gamla, som också på sitt sätt sökt sanningen;
h va ref ter Frithiof och Ingeborg få en efter omständigheterna
temligcn kristelig vigsel. Hela denna framställning är sa sub-
jektivt reflekterande som möjligt. Bemödandet att förena he-
dendom och kristendom må möjligen anstå en biskop *), men
i ästhetisk mening tar det sig ingalunda väl ut. För öfrigt
lefdc Frithiof i hedendomens glänsande tid, och onder hela
dikten har icke varit minsta anledning att tvifla på Edda-lärans
gudomlighet.
Vi tillägge ur Heibergs recension i sammandrag ännu föl-
jande. Fornt är nämndt, att emellan planen och ämnet en
strid eger rum: denna strid bar Tegnér sökt häfva, det vill
säga, han har sökt återföra sin upproriska plan tillbaka till
ämnet, genom en öfver hela dikten utbredd, briljant lyrisk
diktion. Men man märker öfverallt, huru främmande en sådan
diktion är för planen; såsom man tillika märker, huru natur-
lig den är för ämnet. Man finner en vårdad och konstrik
versifikation, ehuru ej fri från fel; ett rikt blomsterspråk,
som nästan aldrig uttrycker något med enkla ord; men städse
går en lyrisk omväg, genom den otroligaste mängd af meta-
forer och bilder. Men sjelfva bildspråket är klandervärdt.
Och skulle någonting föranleda tvifvel uppå, huruvida Tegnér
verkligen är skald, så är det icke så mycket de hittills upp-
visade felen i Fritliiofs saga, som den för skalden förtviflade
omständigheten, att hela hans poetiska stil, som just är det
mest positiva i hans skaldskap, står helt och hållet utanför
bildspråkets ästhetiska och historiska utveckling. Hans bild-
språk saknar nemligen den sannt symboliska karaktären. Och
i stället för att öfverallt välja den rätta bilden, och måla den
för vår fantasi, griper Frithiofs skald blindt efter bilder, obe-
kymrad om qvaliteten, när blott qvantiteten år betydlig, och
kastar dem alla om bvarandra, så att den ena borttränger den
andra och upphäfver dess verkan, och hela mångfalden tjenar
*) Del ser ut, såsom om Heiberg ansåge Tegnér såsom bishop
hafva skrifvit Frithiofs saga. Detta var dock icke händelsen, såsom
oss Svenskar bekant är. Tegnér var då professor i grekiska litteratu-
ren vid Lunds universitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
