Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast till att skyla ecli förvirra föremålet. Den lag, som
isynnerhet synes bafva bestämt valet af Tegnérs poetiska bil-
der, är idé-associationens, den lägsta af alla lagar. Det
banta t dikten ar versifikationen, som röjer en öfvad ocb konst-
erfaren skald*).
Vid en flyktig blick på dikten i sin helhet — att vi äf-
ven härom må böra Heibergs tanke — sä finner man ett stort
fel i den omständigheten, att handlingen icke är je ro t fram-
skridande, utan innehåller betydliga pauser, i hvilka den helt
och bållet stir stilla, och gifver rum för tråkiga detaljer*
Si lunda innehåller allredan den andra sången en vidlyftig
samliag af Havamals tänk espri k, oçh det på ett ställe, hvarest
handlingen knappt tagit sin begynnelse. Den derpå följande
tredje sången innehåller en ”endnu kjedsommeligere” be-
skrifning öfver Frithiofs boning och hela det dertill böran-
de inventarium, allt med en affekterad homerisk vidlyftig-
het. Den åttonde sin gen, Afskedet, är liksom en stor sten,
man kastar i vattnet, för att hindra strömmens oafbrutna lopp,
och tvinga den att deromkring fördela sina böljor; och den
sista sången, Försoningen, är såsom en fullkomlig dämning,
som tillsluter hela loppet. Deremot är den nion de sängen,
Ingeborgs Klagan, en konstmässig paus, gom i sin korlbet och
enhelhet höjer upp det öfriga, liksom också denna sång utan
tvifvel ar den skönaste i dikten.
Så ungefär dömer Heiberga Hvad oss vidkommer, som
hverken tillämne en egentlig kritik öfver Frithiofs saga, ej
heller en vederläggning af Heibergs anmärkningar, hvilka dess-
utom mera gälla skaldens fel, än den använda konstarten, sa
skola vi, utan att egentligen polemisera, dock^ med uppmärk-
samheten fästad på nämnda saga, göra några betraktelser öfver
den episk t-lyriska arten af poesi, sådan den deri förekommer.
Vi anmärka endast i förbigående, att Heiberg med oblidkelig
stringhet gått tillvaga såsom domare, och att, om det ej kan
förnekas, att den skarpsinnige kritikern för många af sina på-
*) Det vore alltför främmande för ändamålet med denna lilla upp-
fats, att fästa läsarens uppmärksamhet på alla Ileibergs klandrande
anmärkningar vid diktens särskilda delar och ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
