Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönas omedelbara närvaro, så måste väl diktens befintliga
form vara en sannt poetisk. Svårligen bar väl någon svensk
lisarfe, mer eller mindre bildad, åtminstone för första gången
läst denna sång, utan att bafva erkänt dess skönhet. Att läsa
den utan rörelse eller med misshag, der t ill erfordras en kall
kritik, allenast byggd på en viss gifven, redan afslntad och
begränsad, tbeori. En sådan kritik, minnesgod af de klassiskt»
ästbetiska regloma, måste stöta sig på allt nytt och förut oer-
faret. Konsten måste med billighet, med tacksamhet erkänna
kritiken, som har sia nödvändighet oeh sin pligt; men kriti-
ken blir lätt ensidig, helst då den ntöfvas såsom uteslutande
yrke; och nekas kan ej, att lärdomen medför sin fördom så
vfil som okunnigheten. Vi skulle tro, att den, som utan förut-
fattade meningar om konsten och med fosterländskt sinne läser
denna sång, känner det lyriska utbrott, vi anfört, blott såsom
en stegring af skaldens inspiration, såsom ord till den rörelse,
som Mifvit väckt vid läsningen af den nämnda sångens före-
gående verser.
1 Frithiofs saga felas ej heller det dramatiska elementet.
Läsaren erinre sig den åttonde sången, Af sk ed et. Hårdt
och obilligt förefaller Heibergs omdöme, då han säger, att
denna sång ar såsom en stor sten, kastad i vattnet för att
lsindra strömmens oafhrntna lopp. I sanning, denna scen
är icke ntan handling. Här löper Frithiof storm på Ingeborgs
känslor: med en liflig och stark målning af den lycka, deras
kärlek kunde hoppas långt Qerran Norden, söker han öfvertala
henne att åtfölja sig på hafvet, att de måtte söka ett hem
under annan himmel. Men den jungfruliga konungadottren är
for bögsint att stjäla sin lycka, "bur nära den oek ligger";
hon vägrar att följa, och denna vägran är ej blott qvinnans
stora handling, utan en handling af största vigt för hela dik-
ten, emedan den ger händelsernas lopp en bestämd riktning.
Långt ifrån derföre att vara liksom en stor sten, kastad i
vattnet för att hämma flodens lopp, är den en nödvändig oeb
betydelsefull länk i berättelsens kedja. Men i händelse oek
att den detta ej vore, förtjenade den ej, den sköna sången,
att få gälla såsom en "konstnärlig paus",’ såsom Ingeborgs
Magan karaktäriseras? — Denna sång har Tegnér gifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
