Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
àf Udetvarfvet, utan ait begripa dess sträfvande och deraf
mnerligen lifvas, utan att dela dess förhoppningar, shall ingen
den historiska troheten otänkbar. Ty förutsatt att skalden, som lef-
Ter tusende år eller mera efter den händelse, han besjunger, skulle
kunna inse och afgöra, hvilken fri yttring af en viss personlighets
känsla, fantasi, tanke varit historiskt möjlig eller icke, det han vfil
ingalunda kan, så fir ju all utbildning och förfidling (ty detta menas
med utbildning) af forntida karaktfirsdrag endast möjlig genom skal-
dens Un ur en sednare tidskultur? genom att förläna karaktärsdragen
den prägel, som tillhörer denna kögre tidskultur? och sammanfalla ej
idealisera och modernisera, sl till vida, till ett? — Frågan
kunde éck gälla, till kvad grad detta idealiserande lämpligen bör fortgå?
kvarpå torde böra svaras, att ingen gräns härför kan sättas, om ej
ert godtycklig. Att stanna kitom idealet, sä vidt det nemligen uppen-
baras i skaldens fantasi, kan aldrig blifva riktigt. Tegnér kar derföre,
med troget bevarande af kostymen, i den mening vi kär tagit detta
ord, ’gifvit Frithiof all den bögbet ock adel i tänkesättet, hvaraf vår
närvarande kultur är mäktig. Och med rätta. Deri gen om har hjelten
gjort ett så starkt intryck på skaldens samtida. Det är med ögat fä-
Stadt på sin tid, med delaktighet i dess medvetande, med begagnande
af dess bildnings alla returser, skalden arbetar. Det är för sin tid,
han sjunger, bon må nu sjunga om hvilken tid som belst. Afven Hu-
merus har säkert icke målat trojanska krigets hjeltar sådana, de visade
sig i en aflägsen forntid framför Trojas murar; han bar säkert mera
eller mindre moderniserat dem, framställt dem i blomman af den na-
tionella kultur, tom utvecklats i kans egen tid, trehundrade år efter
kriget. I all konst ligger alltid något anakronistiskt eller rättare ayn-
kronistiskt, emedan ämnet blott endels är bundet af i tid och rum be-
stämda förhållanden, men det ideella, som deri inlägges, härflyter från
en fantasi, som hämtar näring oeh bildning från alla tiders, isynnerhet
den sednastes, erfarenhet.
Sträng är beskyllningen mot Tegnér, att kans bildliga uttrycks-
sätt fir falskt. Att en och annan oriktig bild kan uppvisas, må vara,
många förmode vi dem likväl icke vara; men att bevisa detta, dertill
förutsattes en granskning af samtliga. Eljest liar Tegnér beundrats,
bland annat, för bildernas rikedom, sanning, skönhet ock styrka, och
man vore frestad att påstå, att knappast någon skald kärutinnan honom
TJfvertröffat. Att ej hans bilder alltid ega den symboliska karaktären,
erkänne vi, äfvensom att han, rik som han är, slösar i formens prakt
och alltför ofta använder den så kallade liknelsen.
Ej mindre har fl. klandrat den hedniske prestens anspelning på en
söderns, en kristlig Balder, en son af Jungfrun, samt den läran, att
försoningen består i att försona sig — med sin fiende. Och medgifvas
måste, att den stränge kritikern med skäl kau anse skaldert häruti hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
