Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•kald uppträda med den kraft, kim väcker ock hänför hela
sin aauitid. Men i dikten verkar det nationale starkast, ty
detta bar fullt lif och fast konsistens. Det verkligt nationale
&ter, det sanna oeh oförgängliga i nationaliteten, är just af
allmänt menskligt, af verldshistoriskt interesse.
begått en stark anakronism; ty bida delarne, si väl vördnaden för de*
nye Balders lära, som begreppet om försoning i kristlig mening i den
ria, vilda tiden, Sr någonting fullkomligt okistoriskt. Men kan denna
djerfva anakronism förlitas skalden, sl kan påstås, att ban, genom
denna öfvergång från bedendom till kristendom, genom den sköna före-
ställningen om kristendomens aniiig i b varje bröst, ett dunkelt med-
vetande af en tillkommande kärlekens och fridens Balder i hvarje bjertg,
förstått att gifva det för läsarens deltagande nödiga sammanhanget mel-
lan forntid ocb nutid, oeh dikten ett förhöjdt interesse. Hvad för öf-
rigt denna sista sång i sin helhet angår, kan man gerna medgifva, att
den till utförandet är den jemförelsevis minst sköna; endast man vid-
håller, att den tiH idé och plan är god. Att betrakta denna sång §|-
som en Mlkomlig dämnkig, som nfskär flodens lopp, är nt«o tvifvel
ensidigt ocb kan endast grnnda sig på den ästhetiska fordran, att. det
episka ämnet skall vara, för att tala med Holberg, ”uden Hofved og
Hale.”
”Den briljanta lyriska diktionen” måste nämnas med berömmelse.
För öfrigt är den använd bufvodsakligen der, bvarest innehållet don
tillåtit eller fordrat. I allmänhet är det vanskligt att påstå, att en
poet kan uttrycka sig för mycket bildligt. Det är ju den skillnaden
mellan prosaistens och poetens tänkande, att den förra rörer sig med
abstrakta uttryck, den sédnare med bilder. Det bildliga uttrycket är
den ursprungliga form, favari skaldens tanke födet. Skalden kan der-
före ej sägas välja bilder, dl tned tanken äfven bilden är giften.
Emellertid bar det väl funnits flera verkligt stora skalder — stora gg-
Bom ideernas oförnekligt poetiska balt — som varit nog abstrakta till
formen. De hafva egt snille ocb fantasi, men icke den inbildnings-
kraftens flödande qvichhet, som, städse förmedlande den ideala och
reala verlden, alltjemt omedelbart funnit tankens bildliga inklädnad å
symbol, allegori eller liknelse. I denna förmåga bar till äfventyrs ingen
stått Öfter Tegnér.
Mindre maktpåltggande Sr stt bemöta den af H. mot Tegnér gjorda
beskyllningen, att idé-associationslagen är den lag, som medöftervigt ledt
honom under den poetiska kompositionen. H. synes oss, föranledd af
några vissa ställen i dikten, giftit den, för dessa ställen riktiga, be-
skyllningen en för stor utsträckning. ”Till exempel”, säga ofta de
klandrande kritici ; oeh då tillgripa de de enda exempel, som finnas att
«0*1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
