Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [39] Sadelin, P. U. F. 1. Vägen till Gud att finna nåd. Prestmötespredikan; 2. Tal, hållna vid lägre Elementarskolan i Skarpans 1845; 3. Tal vid invigningen af Lutherska församlingens i Skarpans begrafninqsplats 1846; 4. Handledning för unga prester i det praktiska af deras kall. 1:a häftet. Skriftskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren utan- och ren innanläsning. Dertill har han godt till-
fälle, da han icke blott besöker sockenskolan, ’utan äfven der
ofta och flitigt deltager i undervisningen.
”Admission på förbättring må aldrig medgifvas . . . der-
med vinnes sällan eller aldrig det åsyftade ändamålet.”
I frågan om minimibeloppet af den kunskap, som oundgäng-
ligen erfordras isynnerhet af barn med svagare natursgåfvor,
yttrar förf. vackert: ”Hafva de lärt sig, hvad de af naturen
äro, hvad de genom nåden kunna blifva och huru de genom
tron på Jesus böra söka denna nåd, så må de admitteras.
Oftast äro dessa vanlottade särdeles fromma och känsliga för
nåden och tyckas djupt fatta i sitt hjerta, hvad de i sin svag-
het icke kunna med ord uttrycka.”
Att under skriftskolgången skilja begge könen från hvar-
andra, anser förf. vara okristligt och förutsätta ett uppfö-
rande, som vanhedrar kristenheten. Hans skäl äro här så-
dana, att ref., der nattvardsbarnens alltför stora antal gör
delning nödig, ville föreslå att taga halfva antalet af gossar,
och halfva af flickor i hvardera afdelningen.
Då ref. känner lärare, som låta nattvardsundervisning
fortgå oafbrutet icke blott 5, 4 ä 5 timmar, utan till och med
derutöfver, instämmer han uppriktigt i författarens varning,
att den icke bör fortsättas öfver högst 2 timmar utan att
lemna någon stund till rekreation. Sker icke detta, infinner
sig småningom hos lärare och lärjungar en högst skadlig
slapphet, som snart skall visa ”att då man vill ha för mycket,
får man intet.”
I sådana förmaningar, som meddelas sid. 25—26, om
vissa adiaphora t. ex. spel, dans och andra förströelser, hvar-
hvarifrån barnen under skriftskoletiden må afhålla sig, må
läraren, efter refis mening, vara ytterst varsam. De kunna
så lätt leda till skenhelighet oeh egenrättfärdighet. Förbätt-
ringen bör gå inifrån och utåt, icke tvärtom. I samma mån
som Guds ord går barnen tdl hjertat, skola de nog ändå i
sinom tid af sig sjelfva finna, att mycket bullersamma nöjen
icke väl stå tillsammans med deras vigtiga förehafvande. Till
det högsta må läraren i allmänhet fästa deras uppmärksamhet
dervid, att de må lefva i den stillhet, som är nödtg till sjelf-
pröfning och umgänge med Gud i bönen och Ordet. Men,
som 8agdt är, det är bäst om undervisningen kan hållas sfi
praktiskt, så på lifvet och hjertat gående, att barnen sjelfva
deraf inse, hvad de böra göra och låta. utan några speciella
föreskrifter.
De frågor, hvilka förf. anser lämpliga såsom inledning
till den första undervisningen, t. ex.: ”Hvad är du”? ”Hvad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
