Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kärlek ocli glädja oss öfver den fclix culpa, den nyttiga
forblindelse, som framkallat dem, ehuru sanningen dock tillika
af oss fordrar, att vi ärligen utsäga vär öfvertygelse om deras
egentliga beskaffenhet.
Hr I. ar ej den ende enlhusiast för religionsfriheten, hvil-
ken låtit sig af sin ifver hänföras till ett totalt misskännande
af statens väsende och bestämmelse5 hans mening delas onek-
ligen af flere; högst aktningsvärda författare i samhällsläran ;
om den ock ieke är en af alla medgifvcn och erkänd sak, soni
han inbillar sig. Vi lyckönske dessa män till deras gu-
domliga mani”, men mäste — under fullkomliga öfverensstäm-
melscn med dem om sjelfva ändamålet — dock gå vår nyktra
och prosaiska väg till det mål, dit de, burne af fantasiens
Pegasus, få färdas fogelvägen. Det är oss, till följd af donna
prosans tyngd; omöjligt alt begripa, huru staten skulle kunna
lernna åsido vården och omsorgen om sina medlemmars intel-
lektuella, moraliska och religiösa odling oeh öfverlcmna det
förstnämnda momentet åt de su ofta än ovisa, än liknöjda fa-
miljerna, samt de sednare åt de ännu oftare ej bättre beskaffade
församlingarua. Men om ett sådant laisser a 11 er från statens
sida är oförsvarligt; om staten måste draga försorg om till-
varon af offentliga skolor och deras grundvilkor, duktige lä-
rare; om den likaledes måste sörja för förhandenvarandet af
en ordentlig religionsvård, samt af de bildade och nitiske lä-
rare som den förutsätter; så är obegripligt, huru del intellek-
tuella ocb religiösa lifvet kan påstås ligga utom eller ens fjer-
ran ifrån statens ändamål. Sannt är, alt ett tvång till begag-
nandet af de undervisningsanstalter, hvilka öfverskrida ett
minimum af intellektuell odling (de egentliga folkskolorna); är
lika absurdt, som tvånget att tillhöra just en viss; bestämd
rcligionslära är afskyvärdt; men lika litet som friheten i af-
seende på den intellektuella undervisningen betager den of-
fentliga skolan dess karaktär af statsanstalt (statsinstitu-
tion) lika litet kan valet för samhällsmedlcmmarne mellan flere
religionsiustituter betaga dessa den nämnda titeln, så länge
staten ansvarar för dessa instituters vidmakthållande och ga-
ranterar lärarnc deras löner. Hvart Förf.s välmenta, men obe-
tänkta ifver för kyrkans ”fullkomliga skiljsmessa från staten”
kan leda; kan lättast inkemtas i W. Tkams Franska kyrkans
ställning etc.; der vi (s. 08) läse: ”Cambon betraktade klerus
ur en finansiel synpunkt, såsom en alltför dyr institution att
bibehållas, då den ju vore för staten främmande; han
föreslog att hvarje sekt skulle bestrida kostnaderna för sin
gudstjenst och sitt presterskap . . . Kobespierre påstod (här-
emot), att förnuftets och frihetens evangelium väl en gång
Feit. VI. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
