Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle blifva hela veiklens; tuen ännu herrskadc Superstitionen5
den maste fruktas och aktas, och religionskullen ej behandlas
såsom en finansfråga; att kcrltaga den, ginge ännu ej an: den
vore den faltiges tröst, utan hvilken han härdare skulle känna
hördan af sin ställning i lifvel o. s. v. Emedlertid bidrog
Camhons förslag alt öka oron i landet. Några kommissarier,
som skickades att undersöka orsakerna till oroligheterna i trak-
ten af Chartres, meddelade konventet såsom en af menighetens
klagopunkler den, alt man föreslagit borttagandet af prester-
uas lön, hvurmed man fruktade^ alt hela presterskapets af-
skaiTande vore äsyftadt. Danton uttalade då i konventet, att
han ej erkände någon annan kult, än rättvisans och frihetens,
men att man ej borde tillämpa filosofiska idéer på folket, som
ännu derföre vore omoget, och som, mindre väl lotladt i detta
lifvet, trodde pä ett annat lif. Man fann nödigt all utfärda
en adress, hvari man försäkrade menigheten, det man ej åsyf-
tade alt fråntaga dem de andliga, som den fått genom kl er i
civila konstitution.” Emedlertid gick den till och med
af en Robespierre och Danton fruktade ”fullkomliga skiljs mes-
sa n mellan kyrkan och staten” igenom under den s. k. Ther-
inidoristiska reaktionens tid. ”Man log nu först beslut (Tham,
s. skrift s. 7ö), genom hvil La kyrkan hotades med fullkomlig
upplösning. På Camhons förslag, å finanskomiléns vägnar,
beslöts, att staten ej skulle bestrida kostnaderna för någon
kult: presterne, helte det? kostade mycket, och gjorde blott
bråk och besvär.’* *1 den konstitution (af d. 22 Aug, 171)5)^
som konventet lemnade efter sig . . . heter det, . . . att ingen
kan hindras att i enlighet med lagarnc utöfva den kult, bau
valt, men icke heller kan någon tvingas att bidraga till
underhållet af någon kult, och s t a t c u underhåller
ingen” (s. skrift s. 78). — Det synes oss nu påtagligt, att
om man såsom flr 1. l:o åt staten ensam förbehåller all verk-
samhet i lagens namn (och delta medgifva vi naturligtvis äf-
Ven), 2,0 fordrar kyrkans fullkomliga oberoende af staten,
resultatet ovilkorligeu blifver det , att kyrkans och dess lära-
res existens kommer att uteslutande bero pä godlyckliga bi-
drag af de enskilda. Häruti låge nu visserligen iugenting
ondt (ty det nu så odiösa i våra presters löningssätt bortföile
naturligtvis i och med det, att iuträdet i en kyrko-association
finge bero af hvars och ens fria vilja), om man endast finge
taga för gifvet, att hvarje individ ville ingå i någon af de sig
bildande kyrka-associationerna, samt att antalet af lika tän-
kande vore så stort, att alla olika bekännelser kunde uppe-
hålla sig genom egna medel. Men dels kan ju splittringen i
det religiösa tänkesättet vara så stort, alt ingen frivillig enig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
