Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kyrkor, hvilka frivilligt bilda sig, samt att medgifva siua
medlemmar fullkomlig frihet att utan förlust af medborgeliga
rättigheter ingå i åtminstone hvilken kristen kyrka de behaga
välja; men vi kunne ingalunda erkänna, att staten, om den
ock tillåter kyrkor fritt bilda sig, derföre afsäger sig rättig-
heten alt vaka öfver landets religiösa bildning. Förhållandet
med kyrkan synes oss i detta fall vara alldeles detsamma som
med skolan. Uppstå dugliga privatskolor, så bör staten be-
skydda dem; men finner staten dem för landets intellektuella
bildning vara otillräckliga, så är ban både berättigad ocli
skyldig att föranstalta om offentliga (på allmänna anslag grun-
dade) skolors anläggande. Besinnar man alt många försam-
lingar funnits, till och med i vårt land, der liknöjdheten för
religion och sedlighet genom presternas oförmåga och försum-
lighet fått rotfasta sig, och hvilka endast genom bättre lärare
kunna återföras från sin förvildning, så skall man lätt finna
det välsignelscrika deri, att staten likaväl räknar religiousvår-
den som skolväsendet ibland sina pligter. Men nödvändigt är,
att löningssättet i hvarje offentlig kyrka (nemligen i samma
betydelse som : offentlig skola) icke utgår från församlingen,
utan — åtminstone hufvudsakligen — ifrån det allmänna; ty
någonting mera absurdt kan väl icke tänkas, än det nuvaran-
de förhållandet, att kyrkan, ehuru hon är en offentlig (en
stats-anslalt), dock nästan uteslutande skall bero på privatas
bidrag. Klart är ock, att de nu så häftigt öfverklagade o-
jemnheterua i presternas löningssätt aldrig pä annat sätt kunna
afbjelpas, än att staten — ehuru blott för kyrkliga ändamål
— tillegnar sig allt hvad som uuder form af skattebidrag ut-
går till presterna och fördelar detta bidrag jemnare, äfvensom
ock jemnare delar församlingarne.
Vi skilja oss således från Hr I. deruti, att vi, under full
öfverensslämmelse med honom om statens skyldighet att reei-
piera alla de kyrkor, hvilka kunna anses leda till den grad af
moralitet, som för hvarje medborgare måste förutsättas, dock
derutöfver fordra, att, så vida sådana kyrko-associationer ej
frivilligt uppkomma, staten måste föranstalta om offentliga kyr-
kor af den bekännelse, som ban finner för hvarje ort lämpli-
gast. Afven tro vi oss deri vara från Hr I. skiljaktige, att
vi medgifva ett tvång å statens sida i religionsvag, det nem-
ligen, att hvarje medborgare kan — vid straff — åläggas att
in b em t a någon af de recipierade eller tolererade religions-
bekännelserna. Vi veta ej, hvad Hr 1. med sin ifver mot de
lagliga myndigheternas befattning med det andeliga härom kan
bafva alt säga; men vår tanke är, att om den så länge för-
tryckta yttrandefriheten i religiösa ämnen en gång förunnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
