Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [41] Ignell, N. Grunddragen af den Christliga Sedoläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falska grundsats fir nemligcn den, att endast män af facket
böra i de religiösa angelägenheterna ega röst och talan, der
emot yrkar protestantismen, att röst och talan bör tillkomma
alla den religiösa sakens interessenter d. v. s. sa väl de egent-
ligen aktiva som de passiva, sa väl allmänheten (församlingen)
som männen af facket. Med andrp ord vill detta säga, att
katholicismen förutsätter rättsintheten såsom oskiljaktig
ifrän insigten och båda ifrän kallet (embetet), dä dcremot
protestantismen bctviflar denna treenighet och yrkar kontroller
pä det presterliga kallet. Deraf de protestantiska lekmännens
rätt i kyrkofrågor samt regentens högsta beslutande rätt äfven
uti dessa ärenden. Härifrän y men icke ifrän lärorna kommer
all den obskurantis n, som företrädesvis vidläder den katholska
kyrkan och som är en nödvändig följd af omöjligheten för den
der okontrollerade presterliga korporationen all qvarstå inom
sina rättmätiga gränsor. — Katholska kyrkans anspräk pä in-
fall ib il i te t räkne vi henne ej till last i samma mening som
Hr I. Vill man ej kasta sig i en absolut skepticism, så mä-
ste nian medgifva hade individer oeli associationer rättigheten
att anse sig såsom infallibla; ty detta medgifvande innebär i
vsjelfva verket ingenting annat, än att menniskan får tilltro sig
förmågan alt finna sanningen. Att vara fullt öfvertygad, att
antaga något såsom sannt och att anse sig infallibel, är i
sjelfva verket rent af detsamma. Så t. ex. anser livar och en
sig såsom infaliihel, då han antager triangelvinklarncs summa
= R. 1 den uiathcmaliska sferen klandras ej detta menni-
sbans sjelfförlroendc, men på det religiösa och filosofiska om-
rådet är man nu för tiden så mycket mera fallen att beskylla
den for högmod, som vågar hysa en fast och orubblig öfver-
tygelse. I sjelfva verket mena dock de llesta bättre, än de
säga, och vilja i klandret af fasta öfvertygelser, systemer,
symbola, egentligen ej förneka menniskan rätt att öfverhufvud
hysa en visshet, men väl att antaga de så och så beskaffade
satserna för sanningens. Då de ej vilja eller ej kunna speci-
ficera dessa satser^ hvilka de förkasta såsom villfarelser, så
taga de sin tillflykt till de allmänna ordalagen, ”om en
mindre produktionskraft, som drifver till städse tilltagande
fullkomning”, ”om orimligheten att statuera sitt eget ofull-
komliga uppfattningssätt till norm” o. s. v.; hvilka äro full-
komligt riktiga, då de sägas in concreto, d. v. s. angående be-
stämda och falska symbola, men deremot grundfalska och for-
derfliga, om de med full mening yttras in abstracto (i allmän-
het d. v. s. mot öfvertygelser, läror, symbola Öfverhufvud).
Ehuru nu Hr I. verkligen synes tala i allmänhet, så tage vi
Jock hans uttryckssätt här, liksom pa flera andra ställen, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
