Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [45] Heising, A. Magdeburg, icke gemom Tilly förstördt, och Gustaf Adolf i Tyskland. Öfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«f Kroater o. rf., de der i ’ segrens o eb plundringens raseri
glömde ej blott «neusklighetens utan äfven klokhetens bud.
Slutsatsen blifvør don, alt Magdeburg förstördes emot Tillys
afsigt, troligtvis af dess egna iuvanare, utan att man med nå-
gon klarhet kan utreda, huru elden på alla ställen i staden
uppkommit.
Hvad slutligen beträffar Gustaf Adolfs uraktlåtenhet att
rädda staden, så må detfltillålas, att till dess bettre bevis
anföras, behålla den gamla åsigten, att Gustaf Adolf ej för-
mådde att frälsa staden. Hans hinder låg i de Brandenburgi-
ska och Saxiska kurfurstarnes obenägenhet alt lemna honom
genomtåg ocb säkerhet i ryggen af hans armé. Att utan en
sådan säkerhet kasta sig öfver Magdeburg, bade varit att handla
mera såsom en ridderlig äfventyrare än såsom en statsman ocb
planmässigt handlande fältherre. Gustaf Adolf var af sitt eget
interesse uppmanad att bistå Magdeburg. Lika vigtigt det
var för Tilly att eröfra denr lika vigtigt var det ock för Gu-
staf Adolf att hindra denna eröfring. Att han skulle låta
Magdeburg falla för att derigenom förskräcka protestanterne,
är ett alltför dåraktigt påstående. Det vederlagges af hela
Gustaf Adolfs karakter och särskild! af hans politiska klokhet.
Förskräckta af Magdeburgs fall skulle protestanterne falla till
Gustaf Adolfs fotter; detta, menar man, var hans uträkning.
SI kortsynt var ej Gustaf Adolf. Han visste ganska väl, alt
den moraliska inflytelsen af Magdeburgs fall skul|e hlifva skad-
lig för bonom, såsom den oek blef. Han skulle kallas förrä-
dare emot bundsforvandt er, eröfra re i stället för befriare o.
s. v., utom det att den vigüga platsen blef fiendtlig i stäflet
för bonom undergifven eller med bonom förenad. Gustaf A-
dolfs belägenhet i afseende på Magdeburg är alldeles lika med
Tillys. Det var af största vigt för dem båda att besitta sta-
den och att hindra dess undergång. Den ene wå^fe för detta
ändamål eröfra, den andre åler försvara Magdeburg. Den
förre lyckades, den sednare icke. Då han icke lyckadesj må-
ste orsaken sökas i de förhållanden, som omgåfyo honom, och
i hans bristande förmåga att besegra hindren; att han med flit
låtit Magdeburg falla, är orimligt att påståv Förf. gör det icke
häller för egen del, ehuru han omtalar äfven denna åsigt. Men
deremot sätter han sig att döma öfver Gustaf Adolfs hand-
lingssätt i strategiskt afseende. Detia är elt vanskeligt före-
tag. ”Lyckliga vishet, som^ ställd utom händelserna, lagstiftar
för dem!” bar Geijer utropat; och detta utrop kan med skäl
förnyas äfven här. Det är ingen lält sak alt efter 200 år be-
döma , om den dier den krigs rörel« en kannst företagas utan
fara i det eller det ögonMiket. Gustaf Adolfs strategiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
