Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte VIII
- Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag vill icke gå ett steg på jorden
att möta en fördömd otrogen.
Hundhedningar, skyaden eder att fly,
ty eljest skall min dolk träffa edert hjerta!”
Det ålåg hvarje riddare, att alltid bibehålla detta religiösa
nit, om det ock var förenadt med aldrig så stor fara.
Liksom de första kristna, voro de förbudna att äfven blott genom
tystnad underkasta sig eller deltaga i afgudatjenstens
ceremonier, om ock döden skulle blifva den ovilkorliga följden deraf
att de sökte afbryta dem. I den vackra medeltids-romanen
Huon de Bordeaux omtalas, huru denne riddare bröt sin pligt
mot Gud och den rätta tron, emedan han sagt sig vara
Saracen for att blifva insläppt i Gaudifers borg. ”Och när riddar
Huon gick genom den tredje porten, erinrade han sig den
osanning, han sagt för att komma genom den första. ”Min
Gud”; sade han, ”förderf måste träffa mig, som förnekat min
tro på honom, som gjort så mycket för mig!” Hans ånger
och bot voro verkligen ridderliga. Då han kom till borgens
innersta port, utbrast han till väktaren: ”öppna dörren, du af
Gud fördömde hedning!” Då han kom in i det rum, i
hvilket hednakonungen satt i full ståt, högg han hufvudet af den
höfdingen, som satt honom närmast, och utropade med hög
rost: ”Du har, o Gud! låtit mig lyckas i början af detta
företag, vår Frälsare hjelpe mig ock att sluta det med ära!”
Många dylika utdrag skulle kunna anföras för att visa, huru
det nit var beskaffadt, som lifvade de kristna kämparne, men
det är onödigt anföra diktade händelser. Korstågens historia,
hvars grund ligger i den chevalereska andan och i det
ofördragsamma och rastlösa nit, som presterna blandade i de
krigiska institutionerna, äro bästa beviset härför. Dessa företags
äfventyrliga och öfverspända skaplynne samt kyrkans
utlofvade förlåtelse och aflat gjorde dem omtyckta af medeltidens
krigare, och planen att åter upprätta kristna trosläran i det
heliga Landet och att rycka Kristi graf ur de otrognas
händer, kommo konungar, furstar och ädlingar att glömma
farorna. Den ena krigshären efter den andra bröt fram mot
Palestina, och riddarne kände sig just uppfordrade till denna
färd af de otaliga faror, som försvårade den, och hvilka
redan tagit så många offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 11 15:16:47 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/frey/1847/0476.html
