Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter eröfringen af det heliga Landet fullbordades
föreningen mellan det verldsliga oeh andliga riddarskapet (såsom
klosterväsendet stundom kallades) genom stiftandet af de båda
ryktbara krigiska munkordnarna Tempelherrarne och St.
Johannes’ af Jerusalem orden. Deras medlemmar afsade sig
(åtminstone efter orden) all verldslig glans, makt och njutning,
och svuro ett klosterlöfte om celibat, renhet och lydnad,
men de förblefvo krigare och de riktade hela sin verksamhet
mot Saracenerne. Det är klart, att de krigare, hvilka man
lärt att anse sig såsom kämpar för en religion, hvars läror de
borde utbreda, skulle inom kort vädja till svärdet och lansen.
Man tror att ändamålet helgar medlen, och att mörda tusental
otrogna såsom en småsak, ja! såsom en förtjenstfull
handling, om de öfverlefvande blifva omvända eller deras land
befolkat med bekännare af den sanna tron. Carl den stores
krig i Saxsen, blodbaden bland södra Frankrikes Albigenser,
krigen i Palestina, de första korsriddarnes oridderliga
bragder mot de obeväpnade Judarne i Mainz, Böhmen och
Ungern för att under förevändning af religiöst nit plundra och
röfva, visa de farliga följderna af den moral, som lärer att
religionen icke är ämnad att hämma krigets fasa och olycka,
utan just utgör en giltig och laglig orsak dertill. Man kan
antaga, att dessa onda följder öfverlefde riddartiden, och att
verkningarne deraf kändes äfven på andra sidan verldshafvet,
hvarest Nya Verlden i många år härjades. De spanska
eröfrarne af södra Amerika voro riddare af börd, och såväl detta
företags skaplynne, som det sätt, hvarpå det utfördes, bära
prägeln af den anda, som genomgick riddarväsendet. I intet
land hade denna anda blifvit så allmän, som i Spanien. De
öfverspända föreställningar om ära och de romantiska
uppmaningar till farliga och ärorika företag, som chevaleriet
proklamerade måste slå an på ett folk, hvilket, såsom
Spaniorerne, egde en glödande och nästan österländsk karaktär, och
som utmärkte sig mera för fantasi och känsla, än för lugnt
förstånd och klokhet. Chevaleriets andliga nit led i Spanien
af en ofördragsamhet, som till och med var större än
annorstädes och som troligen fick näring af de ständiga krigen med
Morerna, tills slutligen såväl Morer som Judar blefvo bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
