Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [51] Hammarin, Joh. Carlstads Stifts Herdaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska bistorlen. Att "for det olyckliga tillstånd, i hvilket
Sverige var under hela unionstiden, det vore orättvist att gifva
unionskungarne ensamt skuld", är visserligen sannt9 och fast«
mer skulle man i det afseendet kunna skrifva en ganska stark
volym om danskfördömandel i svenska historien*); men med
denna anmärkning är icke mycket upplyst. Att "aristokra-
tien ville bafva en dansk till konung" och att "prelaterna
slöto sig till denna hydra”, äro deremot uttryck, som tåla
mycken afprutning. Ehuru visserligeu aristokratien gillade
sjelfva föreningen i Calmar, så var det ju likväl aristokratien,
som, dels af billigt missnöje med de dåliga och ofta från»
varande regenterna, dels af eget magibegär, än tillsatte den
icke danske Carl Knutsson, än afskatfade all konungamagt,
såsom under Sturarnc. Prelaterne åter slöto sig i allmänhet
icke till ”denna hydra”, utan, jemte en mindre del af adeln,
mestadels till Danmark, såsom vi nedanföre få se. Att pre-
sterskapet mycket deltog t verldsliga bestyr, låg i hela tidens
riglning och kunde ej då vara annorlunda i Sverige, än öfver
hela det öfriga Europa. Kyrkan måste ock då, för att kunna
ega vederbörligt skydd och bestånd emot samvetslöse tyranner
och obildade bopars våld, vara försedd med yttre förmoner,
”magt” och ”rikedom” **). Sveriges protestantiska presterskap
i nittonde seklet är jemfÖrelsevis mycket mera, och med
mindre skål, verldsligt och politiskt, än det katholska i fem-
tonde, då ännu knappast någon kunde skrifva, utom presterna,
hvarföre sjelfve Gustaf I bade en prest till kansler. Den
kristna prestens ingripande i det förut hedniska samhället med
sitt sträfva palriarkaliska tvång, då husfadren betydde allt och
de andre intet, bör hellre anses såsom ett personlighets-
principens och den högre frihetens billiga framträdande, än
som deras hämmande. Att presterna afväpnat folket och
deri genom betagit det politiska rättigheter, hörer till de
många grundlösa talesätten i svenska historien***), likasom
troligen ock uppgiften om Alsherjartingets öfvergående i Herre-
dagar -J-). Nej ! Unionstiden har visserligen medfört många rys-
*) En sld«n finnes i sjelfva verket redan uti ”Danmarks Historie
under Unionskongerne” af Jahn.
**) I afseende hårpå för tjen ar låsas Hr Wibergs skrift Om be-
fästandet af kyrkans friheter i Sverige under Medeltiden. Äfven Re-
presentationskomiteens betänkande erkänner detta.
*♦*) Jfr Schönbergs antiaristokratiska bref II. 113 och Geijers
Hist, I. 186; ehuru Geijer, besynnerligt nog, i svarét till Fryxell tyc-
kes hafva glömt sin egen utredning af saken.
f) Jfr Joh. Grammius de vcteri vocabulo tiermand, alias et nunc
Herremand, uti Scripteres a Societ. Hafn. editor.’ P. IL Hafn. 1746.
4;o. p. 866—316; der ordet herreman q ledes från herre, utan från
F»ey. VIII. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
