Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [51] Hammarin, Joh. Carlstads Stifts Herdaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt ser man, att, då de dynastiska stämpliugarne släf-
jades, såsom under Sturarne, herrskade en sådan rättvisa och
ordning i landet, alt den förgäfves skall eftersökas under
Wasâffue, då väl en mera despotisk konungamagt kunde hålla
saukbäIlot8 yta lugnare, men då egennytta, våld och officiela
mord samt förtrycket af kungliga fogdar och skyddlingar i
mycket öfverskrider det, som den illa beryktade unionstiden
företer. Huru mycket man med orätt af Sveriges olyckor p&-
bordât ståndsförhållandena, som egentligen bör föras på re*
gèringàrne8 och andras debet, är nyligea med skicklighet och
insigt visad t *). Det är en besynnerlig korthaginensisk pole-
mik emot ståndsbildningen — såsom en Pandoras-ask för allt
ondt hvilken på de sista åren blifvit modern i Sverige.
Det synes likväl vara rätt så mycket patriotiskt att tillhålla
ståndet*, så länge vi ännu dragas med dem, att verka hvad
verkas kan, medan dagen är, som att med evigt förkättrande
nedsätta eller förlama deras verksamhet. För sin ringa del är
imedlertid rec. ingen exklusiv ståndsförfåktare, utan tror, att
en verklig statsman — hvilken ej, liksom Represenlations-
ko mi teen, först bygger kamrar och sedan eftertänker huru de
skola befolkas, sökande på vägar och stigar **) — utan som
utgår från faktiska förhållanden, skall kunna så väl på all-
ningavfirda, om de härflutit frän o veld; men önskligt vore, att mera
reda kunnat iakttagas. Ofvan anförda haltande och motsägande yttran-
den kanna vi ej förena eller ej förstå. Afvcn förirrar sig komiteen,
då den sid. 16 kallar Bondeståndet ”bevarare af den gamla svenska
odalfribeten” och således gör det mest konformt med det vår represen-
tations ”ursprung”, till hvilket komiteen vill närma sig, men tillika
antager tvåkammarsystemet och sid. 23 önskar ”en verkligen stark
återhållande kraft” förlagd ”inom sjelfva den lagstiftande försam-
lingen”, samt sid. 18 yttrar, att inom Bondeståndet ”åtminstone icke
annorlunda än undantagsvis inträde är beredt för de kunskaper och
den insigt i statsmannavärf, hvilka äro så nödvändiga vid rådpläg-
ningarna om samhällets högre och vigtigare angelägenheter.” Men hvilka
statsmannaegenskaper egde då de gamla odalbönderna, mot hvilkas ur-
sprung k. säger sig 8träfva? Dem tillföll väl ”endast sann medborgerlig
förtjenst, personligt värde och allmänt förtroende” (sid. 20). Sid. 30
lager komiteen till sig förskräckelse öfver att de ”smärre jordegarne”
kunde ernå ”en till den grad öfvervägande inflytelse på valens utgång,
att farhågan för den högre förmögenhetens och bildningens uteslutande
ingalunda vore ogrundad.” Ja, visst vore det ledsamt, om de smärre
jordegarne finge ensamma styra och flera gånger bete sig så, som under
Oarl XI och Gustaf III; men, stor sak! de äro i alla fall ”bevarare
af den gamla svenska odalfriheten, vår författnings oförstörliga
grqndval”(sid. 16), och vilja ej de andra samhällsmedlemmarne nöja
•ig dermed, så blir det deras ensak.
*) jfr den lika qvicka som upplysande skriften: ”Bcpresentations-
komiteens Samhällslära och derpå grundade förslag.”
**) A. st. sid, 63,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
