Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Om Riddarväsendet. Bearbetning efter Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsaren, som qväfde sin harm, frågade den djerfve Franken
efter hans namn och börd. Han svarade: ”Jag tillhör
Frankrikes ädlaste slägter och vet för öfrigt endast, att icke långt
från min borg är en plats, hvarest fyra vägar mötas, och att
straxt dervid är en kyrka, i hvilken tappre män höra messan,
medan de vänta att någon riddare skall antaga deras
utmaning. Ofta har jag besökt detta kapell, men ännu aldrig
träffat någon, som vågat upptaga min handske.” Så
förekomma i Orlando furioso och Don Quixote äfven dylika
händelser, och de äro trogna bilder af tidens seder. I våra dagars
dueller se vi ännu spåren efter medeltidens envigen. Det är
emellertid ganska naturligt, att en emot samhällets fred och
lycka så fientlig sed måste försvinna, allt efter som bildningen
och upplysningen stiga. Också hafva duellerna blifvit mera
sällsynta, äfven då det gäller upprättelse för verkliga
förolämpningar, helst i Sverige, hvarest de tidigt och strängt
blifvit förbudna. En person, som söker efter tillfällen dertill,
anses allmänt, äfven i de länder, der detta bruk ännu finnes,
såsom en både rå och farlig menniska. Emellertid har detta
arf från riddartiden öfvat ett stort inflytande på våra seder,
och torde stundom varit nyttigt. Ty ingen trodde då, att
rikedom, styrka eller rang berättigade honom att förolämpa
äfven den fattigaste, svagaste eller obetydligaste af dem, med
hvilka han umgicks, och man insåg att man icke, utan att
blottställa sig, kunde med afsigt beljuga eller smäda någon, och
att det svagare könet borde försvaras af hvar och en, som
gjorde anspråk på verklig bildning. I få ord, från
riddartidens vilda öfverdrift härleda sig flera af våra närvarande
seder, och ehuru dessa äro felaktiga och stundom småaktiga,
ega de dock en värdighet och ett behag, som voro
fullkomligt okända för den klassiska tiden, då qvinnorna voro
slafvinnor och männen råa och ohyfsade förtryckare, hvilka icke
gjorde minsta afseende på sin omgifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
