Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [55] Sparre, P. Standaret (Original-bibliothek i sköna litteraturen) - [56] Braun, Wilh. von. Knut, poetisk Kalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den satans karlen kröp, som en ål, underhäsfbukatne,
grep mig i benet och vräkte mig, belt oberedd, på marken,
inföll en af Adalberts följeslagare, stående med korslagda arr
mar vid vägkanten.
— Deres Tilladelse at være fri, har jeg slet ikke af Nö-
den, återtog Stensson; men skulle det nu behage dem, at
sige deres Navn, bar jeg Lejlighed at bore.
— Känner ni ieke igen Kornett von Borkbusen?
— Er det saaledes? da vil jeg række dem min Haand.
Men siig mig hvorledes de er staaet op? Kongen lad dem jo
skyde ihjæl?
— Nej; der kom noget i Vejen; som man brakar säga i
Köpenhamn. Det är verkligen jag sjelf, icke min vålnad, som
nu talar med er.”
Under tiden hade de nalkats och gifvit hvarandra ett för-
troligt handslag, bvarefter Adalbert fortfor:
— ”Denna gången var det lite svårare att taga mig till
fånga, än då jag föll i försåtet.
— Til visse; men jeg ved ikke, om jeg mæst skall be-
undre dem selv eller deres Diævel Ul Hest. Fra hvilket Stut-
teri er dette herrlige Dyr?
— Derom vill jag ha äran lemoa underrättelse, når vi
härnäst träffas och jag hunnit fråga den rätta egaren. Nu få
vi ej längre samspråks; ty mina ryttare kunna blifva otåliga
oeh uppsöka mig, då jag ieke ansvarar för, om vägen biirer
afskuren.
— Lad s aa være, men jeg önsker at faae medtage min
stakkels Laudsmonds Kaarde, som de knusede.
— Behåll den, såsom ett minne af vårt möte i dag; jag
skall, deremot, behålla standaret.
— Vær så artig; — lov væl! tils vi sees igen."
—ar..
[5C] Riiut. Poetisk Kalender. Af Wilhelm van Broun.
Stockholm, tryckt bos L. J. Hjerta, 1847. 200 sidd. 8:0, (Pris:
1 *dr 24 sk. bko.
En glädjande sanning hördes Tegnér nttrycko, när han fordom «jöng*
”Den gyllne lyran skall ej klinga
Dns oval, dein ajelf jag diktat nar.
Ty skaldfens sorger äro inga,
Och sångens himmel evigtKlar.”
Man hade fBrnt hört toner, som ej rätt gladde eller ens rörde, ty
de ljödo om sorger och bekymmer, som antingen voro nog enskilda el-
ler ej nog sanna. Allmänheten kan ej rått deltaga i annat, än hvad
allmänt är, och öfverhnfvud kan lyrik blott så vida väcka interesse,
som de föreställningar och känslor, som uUrycfcas.., vittna om en sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
