Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [1] Kühner, R. Latinsk Grammatik med inflätade öfversättnings-uppgifter samt en samling af Latinska Läsestycken jemte Ordförklaringar, efter 4:de Original-upplagan på svenska bearbetad af Joh. M. Wimmerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AB
sådana, som sluta på en vokal) och slutna (som sluta med en
konsonant) samt dymedelst vanställer grundregeln för vokal-
öfvergången, enligt hvilken, vid ett stamords tillökning fram-
till, stamvokalen ä öfvergår till i, om stafvelsen är öppen,
möh till €, om den är flotenss så att af fa-cio blifver perficio,
men af fac-tus blifver perfec- -tus: afbröt man åter factus efter
det vanliga bruket, så skulle af fa-ctus hildas formen perfi-
ectus; så kommer äfven af ca-pio perci-pio, af eap-so” ars,
percep-so o. 8. v.
Sid. 8. Här har förf. åter följt Madvig och vid hesksnt
mandet af de ord, som till följe af sin betydelse äro fem.,
blott upptagit namnen på qvinliga varelser, och deremot för-
flyttat genusbestämmelserna för städer, länder, öar och träd
till sina behöriga ställen under de särskilda deklinationerna,
och detta såsom oss synes med rätta, alldenstund det icke
finnes ett enda rent latinskt ortnamn, som är femininum, så
vida ej dess ändelse för detta genus med sig, äfvensom lati-
narn gemenligen ej bildade öRtadran i femininform, såsom än-
delserna um;, i, e, ur, 0 utvisa. bLänders genus: bestämdes i
latinet äfvenledes af ändelsen, och denna är , med undantag af
Europa och Africa och de få på ium, alltid ia: andra ändel-
ser, såsom e uti Phoenice (icke Phoenicia, som man esomof-
tast finner på kartor, se Ferrat, ad Cic. Pbilipp. XI, 15 et
Drachenb. ad Liv. epit. 101) samt de på us tillhöra grekiska
namn. (Se detta vidare utveckladt i Madvigs Bemerkungen p:
21 ff)
Sid. 9. $. 135. Vid besbunniugen af predikatsbegreppet
har HK. liksom före honom hos oss Pihie upptagit Madvigs de-
finition , hvarigenom” den förr brukliga indelningen af den en-
’kla satsen i subjekt, predikat och kopula förfaller, och satsen
kommer endast att bestå af subjekt och predikat. Denna för-
ändring, som af mången torde anses för en bock emot den
vetenskapliga ns Glass är i sjelfva verket det enda ve-
tenskapligt rätta; ty predikatet är ju en handling eller ett till-
stånd, som tänkes, såsom skeende och egande rum "kos och
utsagdt om subjektet, således verbet. sklädt en individuel ge-
stalt eller i sin allmänhet (vara) individualiseradt genom ett
nomen. Uti denna sats: mann en är god, är ju det om man-
nen utsagda icke god, utan att han är god. Då denna pre-
dikatsföreställning framträder såsom förenad med subjektet, så
eger språket intet särskildt uttryck för detta fenomen, denna
kopula mellan tanken och åskådningen: denna förenings reali-
tet är en förutsättning, som ligger bortom. allt språk, och -
den betecknas blott indirekt debug att verbet erhåller sin
egendomliga form, såsom kopuleradt med subjektet, i det det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
