Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [1] Kühner, R. Latinsk Grammatik med inflätade öfversättnings-uppgifter samt en samling af Latinska Läsestycken jemte Ordförklaringar, efter 4:de Original-upplagan på svenska bearbetad af Joh. M. Wimmerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
framställas på ett för gossen fullkomligt begripligt sätt. Upp-
ställningen blefve då ungefär följande: en ornekop kan tilläg-
gas en person eller sak
1. utan jemförelse, i det S
a. den helt enkelt utsäges om peson (otaudas posi-
tivus) t. ex. hie homo pauper est, denne Henpiska är
fattig; eller ;
hb. -tillägges personen i en synnerligt hög oral Rd
SS HElTEvas) t. ex. hie homo pauperrimus est, denna men-
niska: är mycket fattig 7);
2. med jemförelse,
a. i jemförelse med en person eller sak (gradus com-
parativus) t. ex. fratre pauperior est, han är fatti-
gare än brodren;
b. i jemförelse med flera personer eller saker (gradus
superlativus) t. ex. omnium pauperrimus est, han
är NS af alla. Se Goerenz ad Cie. de Fin. 2, 5,
8 sid. 12 >» Jemf. Kräger, Lat: Gramm. TT 340 och
— Seyff. ad 0 de: Amic. 4, 13, sid. 66. =
Således framträder i latinet, liksom i grohfskan skarpt
både tvåfaldighetens och mångfaldens begrepp, under det att
detta i svånskad ej mer är Kaudelsen. Ty grammalici må, så
myeket de behaga, påstå att man vid, tvenne frågar: Hvil-
ken är den lärdare? så säger dock alltid folket, massan af
nationen: Hvilken är den lärdaste? antingen det dermed
vill uttrycka quis doctissimus est eller uter doetior
ST SR re och elativen i latinet och grekiskan
+) Hit hörer bruket komparativen, då den står utan jemförelse, för
att beteckna att en egenskap i hög eller för hög grad eges af ett fö-
remål. Ref. har dock ej velat särskildt upptaga detta fall; emedan i
sjelfva verket äfven i dylika satser en verklig, eburu ej tydligen ut-=
tryckt jemförelse eger rum, nämligen en jemförelse med det, som bör
anses för vanligt eller tillbörligt, och man derföre vid hvarje så-
dan sats kan öfversätta komparativen såsom verklig sådan, blott man i
tankarna tillägger: än som är vanligt, än man: skulle vänta,
dylikt. Derpå hänvisa de understundom tillagda abl. solito, quo,
å å kan man öfversätta sats Senectus est loguacior (Cie:
| ;älu pratsammare, än som är van-
ligt (ne inaåldern eller någon af de öfriga åldrarna, hvilka
dervid komma att anses såsom jemförelsens föremål eller måttstoek).
Huruvida föröfrigt det vanliga eller det tillbörliga bör atgöea
måttstocken, får sammanhanget utvisa.
Medgifvas måste dock, att hvarken denna, ej heder den. Sa
theorien om adjektivers komparation fullt motsvarar alla fordringar,
alldenstund en mängd speeiella fall förefinnas, som ingalunda låta in-
Bie i någon af de SKI regna Se t. ex. Halm ad Cic. oe
, 13, sid. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
