Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [1] Kühner, R. Latinsk Grammatik med inflätade öfversättnings-uppgifter samt en samling af Latinska Läsestycken jemte Ordförklaringar, efter 4:de Original-upplagan på svenska bearbetad af Joh. M. Wimmerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bär nuperus | aktats värdigt en a plate, Se
uteslut ta
kölen Rd
Sid. 23, 8. 27, aum. 5. Om än uimet Tk finnes,
förekommer likväl tutemet, hvilket här kunde få en plats
med lika mycket skäl, som quibusquibus (sid. 30), hvilket
mig vetterligen blott förekommer. Liv. 48, 8. Ändelsen met
finnes äfven vid kas. obl. af meus, såsom meamet facta, Sall.
Jug. 83, 24, meamet culpa, Plaut. Se Kritz ad Sall. Cat.
Sid. 536, anm. £, hade bort anmärkas, att i duodeviginti,
duodetriginta,- duodetricesimus etc. är duo indeklinabelt. Äf-
ven sakna vi uppgift om br eg at spin Wie sarat. Skulnaden
mellan terni och trin. = = S |
Förf. säger i en not till denna sida, all penta ör
lor jus är Jäs. och att ordet derföre ej (såsom man ur skal-
derna anför) bör uttalas alteritus. Han tyckes således i likhet
med flera grammatici (se t. ex. Rruger 8. 42. 4) utgå från
den åsigten, att de romerska episka poeterne voro så: dåliga
versmakare , att de såsom kort begagnade hvarje stafvelse,
hvilken de, såsom lång 5. ej. kunde inpassa i versen, och tvärt-
om. Men, om ref. ej. lsSsninger sig, så förekommer alterius
med kort penultima ej blott hos epikerna utan äfven hos jam-
biska skalder , hvilka dock bättre kunnat använda den långa
penultima. - Och föröfrigt, är det väl antagligt, att en förnuf-
tig poet såsom kort begagnade en stafvelsa. hvilken i det van-
liga språket ständigt och det med nödvändighet uttalades så-
som lång? Skulle” man icke snarare hanna antaga, att för
detta vack nde i qvantiteten en ursprunglig ancipitet ligger
till grund? Vi iga blott; — vi finna ju de öfriga genitiv-’
formerna på ius (med undantag at. alius och solus) under-
stundom med kort penultima. Se exemp. i Friedemans Gra-
dus ad Parn. Lat. eller något större lexikon. i
— Sid. 539, $. 33. Bland prepositionerna med acc. saknar
man circiter. Förr antog man, att circiter i likhet med
flera andra prepositioner undörstundon förekom såsom adverb,
men likväl vanligen vore preposition. I sednaste tider halva
flere filologer (se t. ex. Hand, Tursell. IL p. 71) för-
sig för den åsigten, att eirciter alltid vore adverb, och
SS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
