Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sin egen nationalitet som Eransmänaen sin 0. s. V.> kasta de
denna öfver bord och blifva de främmandes efterapare. Man
har att lära af dem att vara nationella såsom de en icke alt
vara det på just samma sätt. |
Lyckligtvis ligger. uti- sjelfva: hofvadfolkens åsigt af det
öaffonallé för. närvarande ett hinder för de mindre nationernas
trälaktiga härmningslusta. De förakta nämligen all sådan, men
skänka deremot sin aktning åt det egendomliga och ursprung:
liga, det ur folkens egen lifsgrund framqvällande.. Och just i
de sednaste tiderna. uppvaknar öfver hela dem civiliserade verl-
den: med. allt större styrka behofvet att vara sig sjelf, och
fordringarna derpå blifva. allt mera bögljudda. -Det nationellas
hänförande behag uppgår :i allt skönare dager för folken: de
lyssna med spänd uppmärksamhet på sångaren, som sjunger
sitt folks visor, de klappa för dansarinnan, som framställer
sitt lands enkla dansar, och de gamla folkvisorna blifva öfver-
satta. Det, som kommer från : hjertat, går till hjertat, . och
derföre är det just på de olika nationella egenheternas grund
som en verldslitteratur måste uppbyggas. Föraktet för efter-
härmning, aktningen för det i sann mening originella och egna,
måste fälla utslaget. Men äfven i detta afseende gå de störa
litterära makterna i spetsen. Och hvarföre skulle icke ett så-
dant. folk som det franska, som hatar allt eftergjordt, som
sjelft är naturligt och rältframt,; hvarföre skulle ej det afsky
den nationalaffektation i stort, som visar sig i många. euro-
peiska folks litteratur-tillstånd; -bvarföre skulle icke Britten,
som. sätter det egendomliga framför allt, hvarföre skulle icke
ban värdera det originella hos andra; eller då Tyskarne, hvil-
ka redan länge ropat på individuation och konkretion, på lif-
vets mångfald: och rörlighet, och således just predika det o-
riginellas och det egendomligas evangelium, -hvarföre skulle
icke de skänka detsamma sin: aktning äfven hos andra? Det
allmänt menskliga, det allgiltiga, det totala, skall ju icke af:
visas, det skall endast andas med lifvets värme, och icke ligga
dödt. som abstraktionens kalla kadaver. Det nationella är ju
egentligen ej heller något annat, än det allmänt menskliga med
särskildhetens prägel, som påtryckts genom folklifvets rörelse,
och. som, i denna mening, ’står idealet närmare, än det all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
