Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
bildade tid, vid sin framställning af forntiden; lämpa det allt
för starka efter smakens fordri ingar; det skall nog lyckas att
sammankrympa den allt för kögreste kämpen , att göra de allt
för spändt svällande musklerna slappare, att ett litet gränd
öfversockra den SVAKIS bitterheten. Smaken älskar icke
det kolossala, — nå, så gifve man OSS gestalterna i naturlig
storlek; han älskar icke den allt för blomstrande: helsan ; =
nå, 4 göre man henne en smula svagare, ty dymedelst blir
hon mera interessant; han älskar ej häller den djerfva rätt-
framheten, — nå, så vare man mera förnämt höflig: alltid kaw
man draga från eller lägga till, så att den bildade blir belå-
ten. Denna ltteratars företräde är, aft det är must och märg
i henne; "deraf kan ju alltid något göras , men af den allra
finaste uselhet blifver det intet! — Man beskyller vår tids da-
mer, att de beklaga sig öfver bristen på män, ibland hela
denha svärm af herrar; — män var det icke ondt om
bland våra! förfäder , "om "man får döma efter den isländska
litteråturen; man beskyller likaledes bherrarne, att de klaga
öfver”brist på sanna qvinnor, i hela detta öfverflöd på från-
timmer; — af qvinnor har det likväl varit fullt upp i den
gamla Norden, efter samma litteraturs intyg; vi finne der möar
så rena, så fina i ordets bästa betydelse, hvilkas hela väsen-
de "var sammanväfdt af den renaste "qvinligbet och bhängifven-
het; trofasthet och oskuld, och hvilka fullkomligen motsvara
de ädla, stolta, fasta och manliga karaktärer, af hvilka så
många återfinnas i Nordens historiska skrifter.
Tydligast visar sig denna lilteratars fråmstående egendom-
lighet, öm: man jemför ’benne med den "grekiska. -Alemnast
den” "Klassiska enketen af? idé ock forn hafvä de gemensamt;
men hvardera på silt sätt. Under det nätligen att form och
innehåll uti Hellenismen" sålunda gå upp i hvarandra; att hon
kan sägas vara genomskinlig för detta, då nämligen iunehållet
städse är altaleligt och framställbart, så är förhållandet i) Nor-
diskheten ett helt annat.” Här otgör nämligen formen väl den
enda, som rätt motsvarar sitt inre och ingen tillfällig: åter-
stod blifver qvar, bvarati icke innehållets Kf yttrar sig, men
detta är af en sådan natur, att det icke Tä&ter’ sig helt och
hållet > uttalas , eller, sum i HeHenismen, uttömmas; det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
