Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
som fader vill, det månde 0s8 mest båta!” "”Teke vet jag det
så visst”, svarade Skarphedin;, ”ty han är nu feg (d: ä. döden
nära); men nog kan jag göra fader min till viljes i det, att
låta mig brännas inne med honom, ty icke rädes jag för min
död.” Det gick ’som" han trodde, de blefvo alle innebrände
så när som på en ende. ’Skarphedins Hk återfanns sedermera
bland ruinerna; der ett takstycke hade nedfallit’ vid gafveln:
Kroppen stod ännu upprätt mot gafvelväggen, hans fötter voro
afbrända allt: upp till koäna, för öfrigt var ban obränd; strids-
yxan bade lian huggit med en sådan kraft i gafveln, att hon
inträngt till bladets halfva djup i timret, och fanns derföre,
sedan hon utbrutits, att hon icke mist härdseln. — ’Såltedes
träffe vi öfverallt bevis "på, att lifvet gällde intet för den
gamle Nordboen, såvida han icke: kunde häfda dess innehåll:
mannamod och den stolta sjelfständighet, som ’allenast har att
tacka sig sjelf för sitt värde öch endast är sig sjelf räkenskap
skyldig. Ja! sjelfva qvibnan visar ofta samma ståndaktighet
och det upphöjda sinne , söm föraktar flärden, men håller sig
till det väsendtliga. :
Härigenom bäfdas också fullkomtigen åt Norden detta in-
dividens’ lugna hvilande i sig sjelf; denna ädla sjelfförtröstan
och stoicism, denna stolta känsla af: frihet och oberoende, till
hvilken vi endast i romantiken finne något motsvarigt. Och
det är dock” något, öfver hvilket "vi kunne med rätta känna
oss ’stolte, "att riddartidéns tröfasthet ock den medeltida Eri-
stendomens uppoffring bar varit våra förfäders egendom, äfven
förr än de blefvo kristne. Det nordiska skaldskapet kan dock,
i anseende till innehållet, icke derföre få hamn af klassiskt,
utan det kan tvärtom rättast kallas: Hedendömens Romantik.
Samma individualitéts-princip , som är korstågens; riddarlifvets
och den Shakspeare’ska poesiens kännemärke, igenfinnes i sin
fulla ”renket"i den bedna SN eller rältare i den Nord,
som trodde" ”på kraft sin.
Kanske är detta orsaken, hvarföre någre i Nordens guda-
lära hafva velat finna en aning om kristendomen. En del af
Eddasångerne bära ock onekligen ett slags vittne derom; men
desse hafva" väl äfven uppkommit under en kristlig tid; såsom
tex, Solar-ljod ; i hvilken på ett märkvärdigt sätt kristliga
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
