Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
tankar: och vändningar genomkorsa- rent hedniska åsigter och
uttryckssätt. Detta förhållande skulle väl derför ock synner-
ligast framträda i Ragnaröckurs-mythen, i hvilken den nordiska
gudaläran går ut öfver sig sjelf och med ett humoristiskt sjelf-
förakt hänvisar på ett högre verldstillstånd, der alla gudar gå
under och sammanflyta med Allfader och der alla de olika
gudaboningarna förvandlas till Gimle. Huruvida nu Allfader
och Gimle skola beteckna de kristnes Gud och deu kristliga”
himlen, är väl ganska osäkert, men derför blifver det icke
mindre märkligt, att dena gamla Norden liksom öfverkorsar sin
tro och sina gudar, och det så mycket mera som Ragnaröc-
kurs-mytben är så innerligen tillhopaväfd med hela den forn-
nordiska gudaläran, att ban icke kan antagas alt vara yngre
än någor af de andra mytherne, så att gudarne derföre redan
ifrån början bära döden inom sig och medvetandet om Val-
halls oundvikliga förstöring. De veta, att deras undergång är
viss, men likväl modfällas de icke, de kämpa sin kamp med
jättarne, med lugn förbidande det, som kommande varder.
Denna gudarnes skymning förlänar dem icke blott ett djupt
drag af den nordiska höstskymningens vemod, men ställer dem
också i en humoristisk dager dymedelst, att deras lustighet
och äfventyr, deras dagliga ock idkeliga uppträdande mot jät-
tarne och käbbel med Loki afsticker så förunderligt mot det
mörka öde, som de bära inom sig. Likväl står Odin i detta
afseende utanför; hans gåtlika och grubblande väsende är den
dystra sträng, som ljuder med i all den andra groteska mun-
terheten, och det: tragiska häfdar genom honom sin rätt. Men
just detta gåtlika, som har sitt djupaste uttryck i Ragna-
röckurs-mylhen och i de obekanta ord, som Odin hviskade i
Baldurs öra på bälet, länder oss till ett bevis uppå, att Nord-
boen ej som Greken kunde blifva stående vid och åtnöja sig
med en engång antagen religions objektivitet, utan att en så-
dan deremot icke tillfredsställde hans dubbla behof af tanke-
grubbel och obegränsadt oberoende. Derföre: finne vi bestän-
digt tron på egen kraft vid sidan af Odins-tron; och den förra
uteslutes icke af den sednare.. Ty efter som dessa. gudar nu
en gång äro hemfallne till Ragnaröckur och efter som Valball
är en till foll lutande borg, hvilken. ej allenast är ett mål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
