Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Thomsen, Grimur. Karaktäristik öfver den Isländska Litterturen (öfvers. af C. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
jättarnes dagliga anfall, men som en gång i tiden skall ramla,
så bar den nordiske hjelten icke mera deruti det säkra stöd,
som tron bör gifva; och bvarpå skulle han väl då sätta sin
förtröstan, om icke på sig sjelf och sin egen kraft, på sitt
eget stålfasta mannamod och sitt goda svärd, samt på sin star-
ka brynja och sin snabba gångare? Ej häller straffa gudarne
detta synbara affall; inga exempel finnas derpå, att Thor eller
Odin vredgas öfver denna kämpens stolta sjelfförtröstan: hvar-
emot den grekiska mythologien öfverflödar af exempel på den
stränga hämnd, som Jupiter, Juno; Minerva, Apollo-o. s: v.
låta drabba de öfvermodiga menniskor; som tro sig kunna lef-
va och vara dem förutan. Thor erkänner deremot sjelf ”tron
på egen kraft”, och kämpen, som ensamt följer denna tro;
gör blott af ett slags böflighet hammar-tecknet öfver dryckes-
hornets brädd, innan ban för det till sina läppar. Det är allt-
så tron på egen kraft, som egentligast är den gamla Nord-
bons utmärkande tillhörighet: det är denna, som gör honom
osårbar, som ’gifver åt hans brynja en sådan fasthet, att ”inga
vapen bita uppå benne”, åt hans svärd en skärpa, att det
”skär: stenar såsom vatten:” Derigenom varder den nordiske
hjelten, liksom "Riehard den 5:dje; ”sig sjelf allena”, och det
samma subjektivitetens envälde, hvilket eljest endast finnes
inom det kristliga verldstillståndet, tillhör äfven den nordiska
sagokretsen. Skillnaden är den, att det, som inom den kristna
verldsåsigten kan stiga till trots och djefvulskt högmod, inom
den nordiska tvärtom är tillåtligt och lofvärdt i alla sina kon-
seqvenser. - Derföre tål den nordiske hjelten ingen kränkning;
ty att förnärma honom, är detsamma" som att förnärma en
gud; derföre nedböjer han sig icke inför någon menniska, ty
ingen står öfver honom; derföre fördrager han under tystnad
och modfälles icke, vär han icke mer förmår att försvara sig;3
ty kan han icke längre handla med egen kraft, så återstår in-
tet annat än att lida i kraft af sig sjelf allena; men att lida
på detta sätt, är att lida under tystnad, det är det stoiska
lidandet. Denna åsigt af lifvet gifver Nordbons bandlingssätt
och väsende sin prägel, och i dess ljus visa sig alla de sin-
nesskiftningar, som framträda hos de olika individualiteterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
