- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1848 /
111

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [4] Tempelförgården. Några blad ur det Eviga Lifvets Bok, öfversättning af Engelbrecht Rancken. Andra förbättrade upplagan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

ligas ståndpunkt, upplöser sig sjelf; visar sin obefogenhet att
i denna form beherrska det menskliga lifvet och öfvergår i
helighetens, under hvars välde glädjen återfår sin betydelse
såsom frid och fröjd i den Heliga Anda. Förmedlingen sker
genom ett kraftigt framhäfvande af syndens allmänlighet, vil-
jans oförmåga, skuldens häftande vid hvarje enskildt mennisko-
bjerta, trons betydelse, återlösningens oundgänglighet. Ofta
är, hvad förf. härom säger, i evangelisk mening strängt, all-
tid interesserande och lärorikt. Att i fråga om synden bans
sträfvande väsendlligen går ut på, att visa det hon är ona-
turlig, förklaras och rättfärdigas af hans plan, som är apo-
logetisk, icke dogmatisk. Med skäl kan likväl anmärkas, att
förf. alltför löst vidrörer det moment i återlösningen, hvilket
evangeliska kyrkan i första rummet frambåller, och att den
grund, han angifver för en sådan uraktlåtenhet, är föga giltig.
Han vedersakar ingalunda denna vigtiga ”borgen för förlåtelse”,
men fattar och uttalar den ensidigt och oklart såsom den der
allenast ”borgar oss för det eviga lifvet efter döden”; och
säger med anledning af ett upptaget inkast mot försoningens
ytliga behandling: ”Ganska riktigt (,;) afser man lifvet efter
döden, hvilket är något för sig. Men emedan det är sådant,
så kunna vi icke heller göra något för det samma, så måste
för oss, i vårt ställe göras och verkas.” . . . ”Helgelse är
det villkor under hvilket vi kunna ingå 1 Guds rike.”

Detta är ingalunda det enda grumliga och oriktiga ställe,
vi trott oss upptäcka i förf:s tankegång; men vi bafva före-
trädesvis valt det att frambäfvas, emedan det synes nog be-
tydelsefullt till sitt innehåll, för att visa läsaren, att skriften
ingalunda får betraktas såsom en evangelisk troslära, utan för-
utsätter hos läsaren ett uppmärksamt pröfvande, och i evan-
gelii sanning redan befästadt sinne för att ej blifva vilseledan-
de. Men den, som med ett sådant sinne går till dess begrun-
dande, skall utan tvifvel från dess studium hämta rika frukter
af verlds- och menniskokännedom, ja! ock af insigt i kristen-
domens eviga, alltomfattande sanning och af värma för dess
heliga, stora afsigter. Ref. vill ock medgifva dess välgö-
rande betydelse för alla dem, hvilka förslappade af en falsk
humanism och frånvända kristendomens heliga, djupa all-
var behöfva en ledare, som fattar dem på deras egen stånd-
punkt, och, genom att sprida ljus öfver densamma, tvingar
dem att lemna sina egna förvända åsigter, under det han små-
ningom hos dem framkallar längtan till något bättre. Men
dessa må då framför allt icke stanna vid detta förmedlande,

ofullkomliga ord, utan lyda dess egen varma bänvisning till

urkällan; det eviga lifsens ord, som ensamt kan göra dem rätt
visa och vissa. A. F. B.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 01:32:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1848/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free